Bra billiga böcker
I natt startar 2007 års bokrea. Åter ska svenska folket trängas för att få slita och dra i böcker som dem egentligen inte behöver, inte vill ha och inte har plats för, men som är så billiga att de "bara inte kan låta bli att köpa dem". Åter har massvis med böcker specialtryckts bara för att kunna tillfredsställa den rea-sugne svensken. Sjukt någon? Jag trodde rea var till för att bli av med saker som blivit kvar i lager inte för att ta in nya varor och sälja billigt. Men tiderna förändras, sanna mina ord.
När vi nu ändå har en stundande bokrea och jag arbetar inom en av de större butikskedjorna, så är det väl lika bra att jag kommer med lite tips om vad ni bör spendera era pengar på detta år. Här kommer några tips (så hoppas jag kunna komma med fler senare).
Vindens skugga - Carlos Ruiz Zafon En underbar berättelse som utspelar sig i Barcelona. Här finns mystik, spänning, kärlek och det mesta annat man kan önska sig. En minst sagt fångande bok.
Självkänsla nu - Mia Törnblom Bra självförtroende har många av oss, men hur är det egentligen med självkänslan? Om du inte ens visste att det var en skillnad mellan dem två så är det här tillfället att ta redan på det. Läs och känn hur du blir starkare och fylld av insikt.
När vi nu ändå har en stundande bokrea och jag arbetar inom en av de större butikskedjorna, så är det väl lika bra att jag kommer med lite tips om vad ni bör spendera era pengar på detta år. Här kommer några tips (så hoppas jag kunna komma med fler senare).
Vindens skugga - Carlos Ruiz Zafon En underbar berättelse som utspelar sig i Barcelona. Här finns mystik, spänning, kärlek och det mesta annat man kan önska sig. En minst sagt fångande bok.
Självkänsla nu - Mia Törnblom Bra självförtroende har många av oss, men hur är det egentligen med självkänslan? Om du inte ens visste att det var en skillnad mellan dem två så är det här tillfället att ta redan på det. Läs och känn hur du blir starkare och fylld av insikt.
Mera fredagsgourmet En kokbok som står på min egen shoppinglista detta år. Efter en snabbtitt i den så var det en självklarhet att den skulle bli del av samlingen hemma. Receptet på paella såg riktigt smarrigt ut, mums.
Jag är en sån som bara vill ligga med dej - Fredrik Lindström En annan av böckerna som jag själv ska köpa är denna. Fredrik Lindström vet hur man är rolig och utbildande på samma gång - en vinnande kombination.
Hoppas hinna återkomma med fler tips senare. Annars så vill jag bara önska er lycka till i bokdjungeln.
Monkey business
Äntligen så har jag lyckats köpa mig mina efterlängtade ap-ljusstakar. I januari så såg jag dem i More of Scandinavias monter på Formex och visste med ens att dem skulle jag bara ha. Sen i lördags så har jag nu två stycken i min ägo och jag är så nöjd. Livet är fyllt av små ting som gör vardagen mysigare det gäller bara att hitta dem.
Skönsjungande skräll
Att Sarah Dawn Finer gick direkt till final i Melodifestivalen skulle jag beskriva som en skräll, men också som ett bevis på att ibland går kvalite före kändisskap. Jag röstade inte själv på Sarah, eftersom jag trots allt fortfarande drömmer om den klassiska schlagern, men jag kan säga att i ett helt annat sammanhang så skulle jag nog ha utsett just hennes och Andreas Johnssons låt som vinnare. Båda låtarna tillhör kategorin som är bra för att de är bra, inte bra för att dem var med i Melodifestivalen (och där överser jag med mycket).
Eftersom svenska folket inte direkt har gjort sig kända för att rösta på det som är genuint bra (resultaten i Let's dance räcker som bevis för denna anklagelse) så är jag faktiskt lite förvånad över att Sarah Dawn Finer lyckades klå både Magnus Uggla, After dark och Sanna Nielsen. Som sagt så tillhörde jag ju inte ens själv dem som röstade på henne (jag röstade på Sanna - som sagt schlager vill jag ha), även om jag tyckte låten var riktigt bra. Jag vet inte vi kanske kan se det här som en markering om att fler svenskar än jag inte tycker det är rätt att Lasse Brandeby ska få slå ut duktiga dansare ur Let's dance eller att Idol-effekten ska få bli så tydlig i Melodifestivalen. Kanske var det här ett sätt att sätta ner foten och säga: Låt framför artist, dans framför dansare.
Nu väntar andra chansen som jag i år tror blir en riktig skandaltillställning. Det nya upplägget är som gjort för tittarstorm och rasande kritiker. Jag känner redan själv hur pulsen stiger, det här kommer bli en spännande lördag.
Eftersom svenska folket inte direkt har gjort sig kända för att rösta på det som är genuint bra (resultaten i Let's dance räcker som bevis för denna anklagelse) så är jag faktiskt lite förvånad över att Sarah Dawn Finer lyckades klå både Magnus Uggla, After dark och Sanna Nielsen. Som sagt så tillhörde jag ju inte ens själv dem som röstade på henne (jag röstade på Sanna - som sagt schlager vill jag ha), även om jag tyckte låten var riktigt bra. Jag vet inte vi kanske kan se det här som en markering om att fler svenskar än jag inte tycker det är rätt att Lasse Brandeby ska få slå ut duktiga dansare ur Let's dance eller att Idol-effekten ska få bli så tydlig i Melodifestivalen. Kanske var det här ett sätt att sätta ner foten och säga: Låt framför artist, dans framför dansare.
Nu väntar andra chansen som jag i år tror blir en riktig skandaltillställning. Det nya upplägget är som gjort för tittarstorm och rasande kritiker. Jag känner redan själv hur pulsen stiger, det här kommer bli en spännande lördag.
Vår med Jellybean
Nu när snöhögarna bara blir högre och högre och de varma vårvindarna lyser med sin frånvaro så kan lite färg och form vara på sin plats. Några som vet hur man sätter fart på vårkänslorna är företaget Jellybean. Deras vackra tallrikar, fat och skålar i färgat glas får det att spritta i hela kroppen. Vore det inte för att priset kanske inte är det mest förmånliga så skulle jag köpa något ur varje färg, men för tillfället så nöjer jag mig med att titta på bilderna jag tog i deras monter på 2007:s vårformex. Och äta fil varje morgon ur mina älskade vita filtallrikar (en ytterst välanvänd present).
Pom Pom med Uggla
Mannen, håret och glasögonen. På lördag så är det dags för allas vår Magnus Uggla att vara med i Melodifestivalen igen, och denna gång tror jag stenhårt på att det går bättre än förra gångens sista placering. Jag vet inte alls vad det är för låt han ställer upp med men jag hoppas innerligt att det är en blivande Uggla-klassiker. För att ladda för lördagen så har jag nu laddat cd-spelaren med hans skiva Karaoke, en riktigt bra platta från 1997. Här återfinns hits som Kung för en dag, Jag vill och Pom pom och jag tror nog att det blir mest Magnus Uggla för min del fram tills imorgonkväll. Det känns i alla fall just nu helrätt.
Akta er för länkar
Tänk er för innan ni testar utländska länkar som läggs i kommentarer till inslaget "Donera dina organ" på den här bloggen. Jag har fått två sådana kommentarer hittills och jag vet inte om det är virus men skumt är det, och varningsrutor dyker upp. Jag har självklart tagit bort kommentarerna så fort jag märkt det, men håll ögonen öppna ni också och motså impulsen att testa länken.
Oanade talanger
Det är alltid trevligt att upptäcka att ens nära, kära, vänner och kollegor har oanade talanger. Så det glädjer mig att kunna säga att jag idag gjorde en upptäckt av just detta slag.
Det var när jag bad en kollega om hjälp med att ta ett helfigursfoto på mig för en jobbansökan, som överraskningen kom. Hon tackade glatt ja (för att vara snäll trodde jag) och vi hann inte mer än bränna av första fotoblixten ackompanjerad, av ett inte fullt lika bländande leende (tyvärr), förrän det stod klart att det här handlade om mer än att vara snäll. Hon tog minst sagt sitt fotografuppdrag på allvar och njöt av det. Regiserandet satte igång, poser och vinklar ändrades, miljö byttes (även om vårt jobb dessvärre inte har mycket roligt att erbjuda på den fronten) och kameran gick i ett. Ett snabbt helfigursfoto, eftersom hon egentligen hade fullt upp, förvandlades till en utdragen fotosession, där vikt lades vid millimeter-vridningar på huvudet och att le med ögonen för att se glad och snäll ut även med stängd mun. Jag har aldrig kännt mig så nära Top Model någonsin, och då har jag ändå en gång i tiden tagit så kallade "modell-foton" hos en fotograf. Min kollega lockade fram alla gömda modellegenskaper jag har (de är kanske inte många, men en del fanns ändå där) och jag kände mig bara vid enstaka ögonblick stel eller obekväm.
Det lite roliga är att jag har många "riktiga" fotografer på min arbetsplats, men jag valde att fråga den här tjejen för att jag inte ville göra en stor grej av det och tänkte att jag nog kunde slappna av bättre med henne. Jag hade både rätt och fel. När det gäller avslappningen så var den total och på köpet så tror jag att vi båda hade riktigt kul. Jag hade dock fel när det gällde att det inte skulle bli en stor grej, för tror knappast att någon annan av mina kollegor hade lyckats göra det till dagens händelse så här. Ler fortfarande för mig själv när jag tänker på det och väntar spänt på morgondagen då nästa fotosession är inbokad - den med utsläppt, lockigt hår (idag var det uppsatt). Hur jag sen ska kunna välja ut en ansiktsbild och en helfigursbild (finns ju så många fina) att skicka med min ansökan återstår att se, hur som helst så kommer jag ha bra bilder på mig själv ett bra tag framöver.
Det var när jag bad en kollega om hjälp med att ta ett helfigursfoto på mig för en jobbansökan, som överraskningen kom. Hon tackade glatt ja (för att vara snäll trodde jag) och vi hann inte mer än bränna av första fotoblixten ackompanjerad, av ett inte fullt lika bländande leende (tyvärr), förrän det stod klart att det här handlade om mer än att vara snäll. Hon tog minst sagt sitt fotografuppdrag på allvar och njöt av det. Regiserandet satte igång, poser och vinklar ändrades, miljö byttes (även om vårt jobb dessvärre inte har mycket roligt att erbjuda på den fronten) och kameran gick i ett. Ett snabbt helfigursfoto, eftersom hon egentligen hade fullt upp, förvandlades till en utdragen fotosession, där vikt lades vid millimeter-vridningar på huvudet och att le med ögonen för att se glad och snäll ut även med stängd mun. Jag har aldrig kännt mig så nära Top Model någonsin, och då har jag ändå en gång i tiden tagit så kallade "modell-foton" hos en fotograf. Min kollega lockade fram alla gömda modellegenskaper jag har (de är kanske inte många, men en del fanns ändå där) och jag kände mig bara vid enstaka ögonblick stel eller obekväm.
Det lite roliga är att jag har många "riktiga" fotografer på min arbetsplats, men jag valde att fråga den här tjejen för att jag inte ville göra en stor grej av det och tänkte att jag nog kunde slappna av bättre med henne. Jag hade både rätt och fel. När det gäller avslappningen så var den total och på köpet så tror jag att vi båda hade riktigt kul. Jag hade dock fel när det gällde att det inte skulle bli en stor grej, för tror knappast att någon annan av mina kollegor hade lyckats göra det till dagens händelse så här. Ler fortfarande för mig själv när jag tänker på det och väntar spänt på morgondagen då nästa fotosession är inbokad - den med utsläppt, lockigt hår (idag var det uppsatt). Hur jag sen ska kunna välja ut en ansiktsbild och en helfigursbild (finns ju så många fina) att skicka med min ansökan återstår att se, hur som helst så kommer jag ha bra bilder på mig själv ett bra tag framöver.
Hur planera sommaren under snötäcket?
Jag är van vid att vrida och vända på årstiderna när det gäller handelns värld. Att handla parasoll och picnic-filtar i januari eller tomtar och adventsstjärnor i augusti, är för mig vardagsmat. Men att lämna in en planering för hur jag vill jobba i sommar redan i slutet av februari känns som en stor och överväldigande uppgift. Puh, hur gör man? Jag kan knappt planera morgondagen med speciellt stor tilförlitlighet, hur ska jag då kunna säga idag vad jag ska göra juni, juli och augusti? Hur många veckor vill jag jobba - alla utom en som förra sommaren, ingen, fem, sju, tre? När vill jag jobba - ska jag ha semester i början, mitten eller slutet av sommaren? Vad säger tysken om vädret - har han spått ännu? Ska jag resa bort eller bara vara hemma? Som ni ser är frågorna många och svaren få. Så hur gör då en vilsen tjej som måste komma med besked inom kort? Hur gör hon?
Missa inte - Se upp för dårarna
Efter att ha fått möjligheten att tillbringa delar av kvällen nerkrupen i en biostol på biograf Park i Stockholm, långt borta från båda snö och slask, och först fått se en liveintervju med Helena Bergström på biografscenen följt av hennes underbara film, så är jag nöjd.
Helena Bergströms regidebut är en hit. Precis som Colin Nutley så vet Helena vad svenska folket vill ha (ja åtminstone stora delar av oss). Tårar, skratt, hat och kärlek, ilska och glädje - alla ingredienser finns där. Filmen berör med sitt upplyftande av, för säkert många av oss, bortglömda orättvisor till ytan. Varför ska en turkisk toraxkirurg köra tunnelbana i Sverige istället för att operera hjärtsjuka? Eller varför ska invandrare jämt och ständigt påminnas om att de är invandrare och kvinnor om att de är kvinnor. Jag vill säga som en av filmens karaktärer, Jasmin - först och främst ser jag mig själv som människa.
Filmen är ett solklart tips från mig. Karaktärerna känns äkta och skratt blandas med tårar, även bland besökarna. Åtminstone dem som är lika blödiga som mig. Precis som Helena Bergström och Cissi Renström-Suurna, som intervjuar henne på plats i biografsalongen innan filmen, utlovat så går jag och säkert många med mig därifrån med en känsla av välbehag. För det här är en feel good-film, något jag hoppas ni får chansen att njuta av dagar som denna när solen inte ens brydde sig om att vakna.
Helena Bergströms regidebut är en hit. Precis som Colin Nutley så vet Helena vad svenska folket vill ha (ja åtminstone stora delar av oss). Tårar, skratt, hat och kärlek, ilska och glädje - alla ingredienser finns där. Filmen berör med sitt upplyftande av, för säkert många av oss, bortglömda orättvisor till ytan. Varför ska en turkisk toraxkirurg köra tunnelbana i Sverige istället för att operera hjärtsjuka? Eller varför ska invandrare jämt och ständigt påminnas om att de är invandrare och kvinnor om att de är kvinnor. Jag vill säga som en av filmens karaktärer, Jasmin - först och främst ser jag mig själv som människa.
Filmen är ett solklart tips från mig. Karaktärerna känns äkta och skratt blandas med tårar, även bland besökarna. Åtminstone dem som är lika blödiga som mig. Precis som Helena Bergström och Cissi Renström-Suurna, som intervjuar henne på plats i biografsalongen innan filmen, utlovat så går jag och säkert många med mig därifrån med en känsla av välbehag. För det här är en feel good-film, något jag hoppas ni får chansen att njuta av dagar som denna när solen inte ens brydde sig om att vakna.
Starkt med Carolina Gynning
Med lätt glansiga ögon, som vittnar om närhet till gråt, svarar före detta bystdrottningen Carolina Gynning på Tilde de Paulas frågor. Hon är ärlig, rak, stark och ändå sårbar. Hon är insiktsfull och kritisk till sitt eget liv och leverne, till handlingar hon begått. Men främst av allt är hon lycklig.
I TV4:s Nyhetsmorgonsöndag intervjuades nyss Carolina Gynning, blondinen som nu för taktpinnen i samma kanals Förkväll, men som kanske mest är känd för sin medverkan i Big Brother och sina stora silikonbröst. Att Carolina medverkar i Nyhetsmorgon denna morgon är ett resultat av att hon för nio dagar sedan lät operera bort silikonet ur sina bröst. Och att detta är något hon valt att göra i det offentliga och även dokumenterat med hjälp av fotografen Elisabeth Olsson.
Carolina berättar öppet och ärligt om hur hon mått dåligt när hon ransakat sitt sätt att leva livet. Att hon de senaste sex månaderna har gått i terapi och att det nu gjort henne stark nog att ta beslutet att ta bort silikonet, något hon funderat över under två års tid. Hon säger att om hon fick välja idag så skulle hon aldrig ha gjort sin första operation, den som förstorade hennes bröst och gjorde henne till bystdrottning. Hon vill inte moralisera över skönhetsoperationer, säger lite ironiskt att det kan hon inte, men tycker att det borde finnas en hög åldersgräns för ingreppen. Hon tror att man som 18-åring sällan är mogen att ta ett sådant beslut och att risken är stor att man väljer att göra den här typen av operationer av fel anledning. Att man gör det för någon annans skull (till exempel för att killar ska tycka att man som tjej är sexigare) istället för sin egen.
Carolina Gynning har inte varit någon av mina favoriter bland det otal offentliga personer som finns här i Sverige, men nu har jag ändrat mig. Jag tycker det är starkt och tilltalande med personer som handlat "fel" och som sen gör något åt det och försöker hindra andra från att göra samma misstag. Rent krasst så kan man väl säga att ibland krävs det att andra handlar felaktigt och blir medvetna om det för att vi andra ska ha vett att låta bli.
Som småbystad tjej kan jag ju inte önska annat än att fler kvinnor i Carolinas position ska inse att deras silikonbröst varken gör dem själva eller omvärlden lyckligare, och operera ut silikonet. Det är säkert en lång väg att gå innan vi som har små bröst kan känna oss lika sexigt rätt som dem med stora, men Carolina Gynning har i alla fall hjälpt oss att påbörja den vägen.
I TV4:s Nyhetsmorgonsöndag intervjuades nyss Carolina Gynning, blondinen som nu för taktpinnen i samma kanals Förkväll, men som kanske mest är känd för sin medverkan i Big Brother och sina stora silikonbröst. Att Carolina medverkar i Nyhetsmorgon denna morgon är ett resultat av att hon för nio dagar sedan lät operera bort silikonet ur sina bröst. Och att detta är något hon valt att göra i det offentliga och även dokumenterat med hjälp av fotografen Elisabeth Olsson.
Carolina berättar öppet och ärligt om hur hon mått dåligt när hon ransakat sitt sätt att leva livet. Att hon de senaste sex månaderna har gått i terapi och att det nu gjort henne stark nog att ta beslutet att ta bort silikonet, något hon funderat över under två års tid. Hon säger att om hon fick välja idag så skulle hon aldrig ha gjort sin första operation, den som förstorade hennes bröst och gjorde henne till bystdrottning. Hon vill inte moralisera över skönhetsoperationer, säger lite ironiskt att det kan hon inte, men tycker att det borde finnas en hög åldersgräns för ingreppen. Hon tror att man som 18-åring sällan är mogen att ta ett sådant beslut och att risken är stor att man väljer att göra den här typen av operationer av fel anledning. Att man gör det för någon annans skull (till exempel för att killar ska tycka att man som tjej är sexigare) istället för sin egen.
Carolina Gynning har inte varit någon av mina favoriter bland det otal offentliga personer som finns här i Sverige, men nu har jag ändrat mig. Jag tycker det är starkt och tilltalande med personer som handlat "fel" och som sen gör något åt det och försöker hindra andra från att göra samma misstag. Rent krasst så kan man väl säga att ibland krävs det att andra handlar felaktigt och blir medvetna om det för att vi andra ska ha vett att låta bli.
Som småbystad tjej kan jag ju inte önska annat än att fler kvinnor i Carolinas position ska inse att deras silikonbröst varken gör dem själva eller omvärlden lyckligare, och operera ut silikonet. Det är säkert en lång väg att gå innan vi som har små bröst kan känna oss lika sexigt rätt som dem med stora, men Carolina Gynning har i alla fall hjälpt oss att påbörja den vägen.
Vinst för TV4 på SVT
Japp det var storslam för TV4 på Sveriges Television denna lördagkväll. Ja, för hur kan man annars se det när de största vinnarna i kvällens deltävling i Melodifestivalen var Måns och Sebastian - båda artister som blivit kända genom TV4:s Idol. Grattis fyran.
Kvällens deltävling var den bästa hittills och det kan jag säga utan tvekan. Alla fem låtarna som gick till andra omröstningen fick så pass godkänt att jag inte behövde skämmas oavsett vilka som gick vidare. Något som inte varit fallet de två föregående deltävlingarna. Tråkigt känns det ju dock att de bra låtarna ska samlas ihop så här i samma startfält, men men. Jag hoppas att även nästa lördag i Gävle kan bjuda på en och annan trallvänlig hit, för det är ju det som är höjdpunkten med Melodifestivalen.
Det som känns tråkigt denna kväll är att Magnus Carlsson inte gick vidare. Jag tycker att Sebastian kunde ha fått vara färdiga för denna gång och att Magnus och hans åttiotalslåt i rena Bosson-stilen kunde fått poppa vidare till Stockholm. Om han ändå bara varit med i Idol.
Kvällens deltävling var den bästa hittills och det kan jag säga utan tvekan. Alla fem låtarna som gick till andra omröstningen fick så pass godkänt att jag inte behövde skämmas oavsett vilka som gick vidare. Något som inte varit fallet de två föregående deltävlingarna. Tråkigt känns det ju dock att de bra låtarna ska samlas ihop så här i samma startfält, men men. Jag hoppas att även nästa lördag i Gävle kan bjuda på en och annan trallvänlig hit, för det är ju det som är höjdpunkten med Melodifestivalen.
Det som känns tråkigt denna kväll är att Magnus Carlsson inte gick vidare. Jag tycker att Sebastian kunde ha fått vara färdiga för denna gång och att Magnus och hans åttiotalslåt i rena Bosson-stilen kunde fått poppa vidare till Stockholm. Om han ändå bara varit med i Idol.
Förenklingarnas tid
Jag blir så glad av alla förenklingar som hela tiden dyker upp i min omgivning. Idag har jag fått stifta bekantskap med bokning av tandläkartid över Internet, något jag skulle vilja kalla "ett bra initiativ". När tandläkartiden som kom hem till mig härom dagen visade sig krocka med en föreläsning så var det en fröjd att se att detta var något jag lätt och smidigt kunde fixa på egen hand. Inte en endaste tandsköterska behövde kopplas in. Inget rabblande av tänkbara tider och osäkert bläddrande i almanackan för att se att det verkligen inte kommer att krocka med något annat. Nej här kunde jag i lugn och ro söka bland lediga tider och välja en dag och ett klockslag som passar just mig. Och det utan att ta upp någon annans tid och engagemang.
Jag gillar den här typen av underlättande åtgärder i vardagen. Min bostadsrättsförening ska snart införa elektronisk bokning av tvättstugan och jag hoppas att det då kommer att knytas Internetbokning till systemet. Det vore perfekt. Någon som kan komma på andra saker som skulle kunna förenklas?
Jag gillar den här typen av underlättande åtgärder i vardagen. Min bostadsrättsförening ska snart införa elektronisk bokning av tvättstugan och jag hoppas att det då kommer att knytas Internetbokning till systemet. Det vore perfekt. Någon som kan komma på andra saker som skulle kunna förenklas?
Gunnar på grenen
Girlylicious är tv3:s nya onsdagssatsning, där unga tjejer ska lockas till en helkväll i tv-soffan. Först ut med start klockan åtta är Men in trees. Detta är serien om en relationscoach som en dag ställs inför det faktum att, trots att hon tjänar pengar på att föreläsa och skriva böcker om dating och relationer, så vet hon inte ett dugg om män. Efter en del tröst i form av alkoholkonsumtion i överkant så bestämmer hon sig dock för att ta reda på vad de egentligen handlar om, de där männen. Detta ska hon göra i Alaska, där det kryllar av män. De finns till och med i träden.
I huvudrollen som Marin Frisk ser vi Anne Hetche, och efter att ha myst med första avsnittet i soffan nu på eftermiddagen så kan jag säga att hon gör den bra. Det här är definitivt en serie som jag ska ge en chans och som jag hoppas kommer vara värd att göra till en vana. Jag måste säga att jag gillar temat. Just det faktum att det redan i första avsnittet sticks lite hål i myten och trenden om relationscoachande. Jag tycker att det är jättekul med den typen av böcker och tv-program, men jag tror att det är farligt att lägga för stor vikt vid dessa tips. Snarare kanske man ska se det som intressant läsning eller avkoppling framför tv:n, än en väg till lycka och en kärleksrelation.
365 Sunshine på MQ
Imorgon släpper MQ sitt nya klädmärke för tjejer, 365 Sunshine. Redan idag fick dock en hel del medlemmar möjligheten att botanisera bland plaggen, som vittnar om både vår och lekfullhet. För egen del blev det en knallröd jacka, en svagt gul klänning och en vårfriskt grön tröja. Färg, färg, färg. Jag känner mig nöjd med mina köp och eftersom jag fick en förmånlig rabatt så känns det extra bra. Det gäller dock att inte drabbas av köpbegär när man som här under några timmar får möjligheten att med ett relativt få antal andra välja först bland nya kläder till ett lägre pris än vanligt. Risken finns ju att man köper något man egentligen kanske inte skulle ha köpt om det inte vore för det speciella tillfället. Och sådana köp tenderar att bli snarare än dyr historia än ett fynd.
Måste ju här få passa på att skänka lite tack och beröm till världens bästa klädförsäljare (åtminstone i min begränsade värld) Adde på MQ City i Uppsala. Om jag fick möjligheten att ta med honom runt på stan när jag gör alla mina inköp så skulle jag inte tveka en sekund. Killen har grymt bra koll på vilka färger, modeller och stilar som passar just mig, och jag känner alltid att jag kan lita på hans utlåtande. Efter mycket om och men så blev det därför idag tillslut den röda jackan, även om de andra jag provade också var väldigt snygga. Och med både Adde och mamma i ryggen så känner jag mig säker på att jag gjorde rätt val.
Mitt tips till just dig får bli att du gör dig ett besök på MQ imorgon och kollar in det nya märket, för det finns mycket fint. Ett annat tips blir att du inhandlar Veronica Maggios skiva. Jag köpte den själv idag, men hann inte lyssna innan jag begav mig iväg till MQ. Detta gjorde dock inget eftersom hon är deras modell på den nya kampanjen och jag därför fick shoppa till skivan under kvällen. Väldigt mysig musik kan jag lova.
Festivalen med tråkig melodi
Melodifestivalen 2007 har inte mer än börjat och jag, schlagerälskare till trots, har redan börjat tröttna. Jag såg lördagens deltävling först igår och fick då kämpa för att inte spola under låtarna utan faktisk lyssna de tre gånger åtta minuter som gällde. Ska det vara så? Var tog alla slagdängor vägen? Vart är Schlager-Sverige på väg?
Arga Anna ljuger och attackerar
Jaha vissa personer slutar aldrig att förvåna. Jag anser mig själv försöka vara en person som lyssnar på andras åsikter och faktiskt försöker förstå deras synvinkel. Även om jag inte alltid lyckas. Detta verkar dock inte vara alla förunnat, nej vissa verkar vilja missförstå och sätta sig på tvären med flit. Jag har nu fått en ny kommentar från "Anna" , som tyvärr fortsätter att köra mer på stilen med personangrepp än kränfullt argumenterande för sin ståndpunkt. Dålig taktik skulle jag säga eftersom det oftast leder till att den som attackerar framstår som dum och inte den som attackeras. Tycker man en sak så ska man argumentera för den, men att komma med ogrundade anklagelser är inte speciellt klädsamt. Så här skriver då "Anna" som kommentar till mitt senaste svar på hennes utskällning av mig:
"ja du, vad ska man säga. om de inte ens sökte en journalist så tycker jag inte att du ska kalla dig en. självklart kan man få kunskaper utan högskuleutbildning, det är därför inte alla yrken kräver högskoleutbildningar. men det behövde jag faktiskt inte en wannabejournalist att tala om för mig. men du får självklart kalla dig vad du vill eftersom ditt självförtroende verkar kräva det. jag hade tyckt det vore vackrare om du stod för det du var outbildad, för det är inget att skämmas för att välja ett yrke som inte kräver en högskoleutbildning. men då borde du vara stolt över det inte sträva efter att vara ngt du inte är. stå upp för dig själv och sluta skämmas."
Var ska jag börja. Ska jag först säga Tack för att jag inte ska skämmas, det trodde jag inte att jag gjorde men det är ju bra att få höra att jag inte bör göra det heller? Ska jag sen säga att det är korkat att kalla mig outbildad när jag redan redovisat att jag har utbildning? Ska jag efter det undra vilka dem här som inte sökte en journalist är? Och i så fall hur "Anna" kan veta något som helst om det? Vad jag vet har jag varken sagt vart jag jobbar, vad jag är anställd som eller hur jag fick jobbet. Hm. Kul i alla fall att jag fick medhåll om att kunskap kan fås utan högskoleutbilning och att vissa yrken därför inte kräver det. Lite lustigt dock att "Anna" i sin senaste kommentar verkade vilja ändra på det genom att införa yrkeslegitimation på så många yrken som möjligt, bland annat lokalvårdare. Ja där har vi ju i alla fall en punkt där vi inte är överens. Det som hade varit spännande att få i kommentaren från denna tjej vore ett utdrag ur någon text där det fastställs exakt vilken utbildning man ska ha för att kalla sig journalist. För som sagt om jag får något som bevisar att det finns en viss utbildning för detta yrke och att den jag har inte är tillräckligt omfattande så ska jag genast ändra mig och sluta kalla mig journalist. Men någon sådan beskrivning har jag ännu aldrig sett. Så eftersom jag både har utbildning och är yrkesverksam så ser jag inte problemet i att använda mig av titeln. Och när jag om och om igen läser Annas kommentar så inser jag att hon dock faktiskt manövrerar ut sig själv i sina angrepp mot mig. När hon säger att jag ska vara stolt att jag valt ett yrke som inte kräver högskoleutbildning och inte sträva efter att vara något annat, så säger hon ju att journalist inte kräver högskoleutbildning (för det är ju det yrket hon här hävdar att jag valt) och jag har ju inte kallat mig något annat än just det.
Även om kommentaren ovan i princip är byggd på förtal och ren och skär lögn så får jag väl dock se det som att det är bättre att folk läser och reagerar än inte läser alls. Sen att vissa verkligen inte förstår poängen och hellre försöker utmåla någon som både outbildad, orsaken till att lönerna i Sverige inte stiger och i behov av bättre självförtroende än att föra fram övertygande argument är sorgligt. Till Anna: Jag hade kanske kunnat låtit mig övertygas av en del av dina argument, men när du inte hade mer på fötterna än att du var tvungen att anklaga mig för saker som inte stämmer och ägna dig åt personangrepp så gick du miste om att värva mig till din sida. Jag vet vad jag tycker och jag kan argumentera för det utan att försöka svartmåla den jag debatterar med. Så jag undrar, vem är det egentligen som har problem med självförtroendet? Det är ett klassiskt tecken att gå över till personangrepp när de konkreta argumenten tagit slut. Se därför till att fila på vad du kan säga för att försvara din ståndpunkt kring yrke och utbildning så kan vi fortsätta den diskussionen senare. Som det är nu så vinner du inget på att fortsätta ditt kommenterande.
"ja du, vad ska man säga. om de inte ens sökte en journalist så tycker jag inte att du ska kalla dig en. självklart kan man få kunskaper utan högskuleutbildning, det är därför inte alla yrken kräver högskoleutbildningar. men det behövde jag faktiskt inte en wannabejournalist att tala om för mig. men du får självklart kalla dig vad du vill eftersom ditt självförtroende verkar kräva det. jag hade tyckt det vore vackrare om du stod för det du var outbildad, för det är inget att skämmas för att välja ett yrke som inte kräver en högskoleutbildning. men då borde du vara stolt över det inte sträva efter att vara ngt du inte är. stå upp för dig själv och sluta skämmas."
Var ska jag börja. Ska jag först säga Tack för att jag inte ska skämmas, det trodde jag inte att jag gjorde men det är ju bra att få höra att jag inte bör göra det heller? Ska jag sen säga att det är korkat att kalla mig outbildad när jag redan redovisat att jag har utbildning? Ska jag efter det undra vilka dem här som inte sökte en journalist är? Och i så fall hur "Anna" kan veta något som helst om det? Vad jag vet har jag varken sagt vart jag jobbar, vad jag är anställd som eller hur jag fick jobbet. Hm. Kul i alla fall att jag fick medhåll om att kunskap kan fås utan högskoleutbilning och att vissa yrken därför inte kräver det. Lite lustigt dock att "Anna" i sin senaste kommentar verkade vilja ändra på det genom att införa yrkeslegitimation på så många yrken som möjligt, bland annat lokalvårdare. Ja där har vi ju i alla fall en punkt där vi inte är överens. Det som hade varit spännande att få i kommentaren från denna tjej vore ett utdrag ur någon text där det fastställs exakt vilken utbildning man ska ha för att kalla sig journalist. För som sagt om jag får något som bevisar att det finns en viss utbildning för detta yrke och att den jag har inte är tillräckligt omfattande så ska jag genast ändra mig och sluta kalla mig journalist. Men någon sådan beskrivning har jag ännu aldrig sett. Så eftersom jag både har utbildning och är yrkesverksam så ser jag inte problemet i att använda mig av titeln. Och när jag om och om igen läser Annas kommentar så inser jag att hon dock faktiskt manövrerar ut sig själv i sina angrepp mot mig. När hon säger att jag ska vara stolt att jag valt ett yrke som inte kräver högskoleutbildning och inte sträva efter att vara något annat, så säger hon ju att journalist inte kräver högskoleutbildning (för det är ju det yrket hon här hävdar att jag valt) och jag har ju inte kallat mig något annat än just det.
Även om kommentaren ovan i princip är byggd på förtal och ren och skär lögn så får jag väl dock se det som att det är bättre att folk läser och reagerar än inte läser alls. Sen att vissa verkligen inte förstår poängen och hellre försöker utmåla någon som både outbildad, orsaken till att lönerna i Sverige inte stiger och i behov av bättre självförtroende än att föra fram övertygande argument är sorgligt. Till Anna: Jag hade kanske kunnat låtit mig övertygas av en del av dina argument, men när du inte hade mer på fötterna än att du var tvungen att anklaga mig för saker som inte stämmer och ägna dig åt personangrepp så gick du miste om att värva mig till din sida. Jag vet vad jag tycker och jag kan argumentera för det utan att försöka svartmåla den jag debatterar med. Så jag undrar, vem är det egentligen som har problem med självförtroendet? Det är ett klassiskt tecken att gå över till personangrepp när de konkreta argumenten tagit slut. Se därför till att fila på vad du kan säga för att försvara din ståndpunkt kring yrke och utbildning så kan vi fortsätta den diskussionen senare. Som det är nu så vinner du inget på att fortsätta ditt kommenterande.
Stockholm - Uppsala 1-0
Japp när det gäller piffighet så vinner Stockholm över Uppsala. Att ta en fika i huvudstaden och bara kolla på folk slår kaffe och kaka i studentstaden med hästlängder.
Uppsala må vara en påstridig lillebror till Stockholm. Ett syskon som kämpar hårt för att hänga med och hålla humöret uppe, men jag tycker ändå inte att det räcker hela vägen. Uppsala är och förblir ändå lite mer av landet, lite mer av säkerhet och jantelag - lite mer lagom. Visst finns det dem som hänger med i modesvängen, som känns trendiga och ja ni har redan sett ordet "piffiga", också längs Fyrisån men de är få i jämförelse med dem du möter kring Slussen.
Stockholm är inte bara posh och fina gatan, där finns alla stilar och rädslan för att sticka ut känns längre bort. Kanske ser jag den här bilden för att jag inte bor där, kanske skulle jag säga annorlunda om jag gjorde det. I vilket fall som helst så är det för en person som mig - någon som gärna vill klä mig klassiskt snyggt och kvinnligt, men som ofta fegar ur lite på vägen och känner mig obekväm i kjol även om jag vet att det är snyggt - kul att få se alla dessa fina, uppiffade personer. De som känns snygga och trendiga även till söndagsbrunchen. De får mig att känna att jo jag ska nog försöka mig på det där ändå. Kan dem så kan jag. Våga vara fin och business-klädd även om du ska sitta och plugga hela dagen. Man behöver inte jobba på kontor i Stockholm för att ha skjorta och kavaj på dagarna.
.Uppsala må vara en påstridig lillebror till Stockholm. Ett syskon som kämpar hårt för att hänga med och hålla humöret uppe, men jag tycker ändå inte att det räcker hela vägen. Uppsala är och förblir ändå lite mer av landet, lite mer av säkerhet och jantelag - lite mer lagom. Visst finns det dem som hänger med i modesvängen, som känns trendiga och ja ni har redan sett ordet "piffiga", också längs Fyrisån men de är få i jämförelse med dem du möter kring Slussen.
Stockholm är inte bara posh och fina gatan, där finns alla stilar och rädslan för att sticka ut känns längre bort. Kanske ser jag den här bilden för att jag inte bor där, kanske skulle jag säga annorlunda om jag gjorde det. I vilket fall som helst så är det för en person som mig - någon som gärna vill klä mig klassiskt snyggt och kvinnligt, men som ofta fegar ur lite på vägen och känner mig obekväm i kjol även om jag vet att det är snyggt - kul att få se alla dessa fina, uppiffade personer. De som känns snygga och trendiga även till söndagsbrunchen. De får mig att känna att jo jag ska nog försöka mig på det där ändå. Kan dem så kan jag. Våga vara fin och business-klädd även om du ska sitta och plugga hela dagen. Man behöver inte jobba på kontor i Stockholm för att ha skjorta och kavaj på dagarna.
Magisk samba
Ååå vad Tobbe trollkarl dansade bra samba i kvällens Let's dance! Hade jag inte vetat vem han var så hade jag definitivt gissat att han var professionell dansare. Jag har varit imponerad av honom hela programserien, men i kväll överträffade han sig själv. Go go go Tobbe!
Utbildning och yrke upprör
Känner att jag ville göra den här kommentaren till mitt inlägg "Är du ditt yrke?" synlig för även dem som inte klickar sig in bland kommentarerna. Den är skriven idag av Anna:
"jag håller inte med i er diskussion. jag är legitimerad sjukgymnast. jag skulle bli väldigt ledsen och besviken om ngn som inte hade samma yrke och utbildning som jag titulerade sig med mitt yrkesnamn. det är väldigt fräckt att kalla sig t. ex journalist när man inte är det. jag tycker att fler yrken skulle behöva legitimeras, lärare högst upp på priolistan, för det finns faktiskt folk som lägger ner tid och pengar på att skaffa sig ett yrke. sen finns det dom som smiter undan hela livet, tar den lätta vägen men ändå tycker att man förtjänar att kalla sig journalist, lärare, sjukfymnast, sjuksköterska osv osv. legitimation till alla yrkeskategorier så slipper man en massa wannabies. och tänk vilken självkänsla det kommer bli om man är legitimerad lokalvårdare. skaffa er en utbildning och sluta lev på andras hårda arbete. det är på grund av er som lönerna inte kan stiga, människor utan kunskap och utbildning som tror att de kan sin sak."
Mitt svar till Anna blir som följer:
Jag kan hålla med dig till en viss gräns. Det finns en del yrken där det finns en självklar utbildning och där det man lär sig på utbildningen är en fullständig nödvändighet för att kunna bedriva sitt yrke - läkare är ett bra exempel på ett sådant yrke. Jag hävdar inte att man ska ha lärlingsutbildning för läkare eller att man ska kunna arbeta som läkare utan legitimation. Jag ser dock en enorm skillnad mellan läkarutbildningen och de utbildningar som säger sig göra folk till journalister. Och det tror jag även att du skulle göra om du tittade närmare på dem. Journalistutbildningar runt om i världen kan se ut på hur många sätt som helst och vara av varierande längd. Frågan är då, är det bara dem som läst tre år på JMK i Stockholm, JMG i Göteborg eller journalistutbildningen i Sundsvall som får kalla sig journalister? Dem som läst på folkhögskola, utomlands, byggt på sin universitetsexamen med ett år journalistik - är inte dem också journalister? I synnerhet om de arbetar som det? Kan man inte vara journalist om man arbetar på en tidning eller tv-station om man inte läst någon utbildning? Jag vet inte kanske ska man då kalla sig reporter, fotograf, redigerare, men jag tycker nog ändå att man kan kalla sig journalist. Åtminstone tänker jag tycka det tills någon ger mig en klar definition av yrket, står det där att det krävs en specifik utbildning (som inom läkaryrket) så är jag helt klart beredd att ändra min ståndpunkt. Men fram tills dess tänker jag fortsätta kalla mig journalist - för jag har både en utbildning (om än kort) inom området och arbetar som reporter.
Sen kan jag väl säga att jag tycker att Anna har en lite trist syn på folk som inte utbildar sig. Som att man skulle vara sämre på det man gör för det. Kom igen, skolbänken är knappast ända chansen till kunskap och det är enligt mig jävligt dumt att hävda att man nödvändigtvis ska ha bättre betalt för att man har ett papper från ett universitet eller en högskola. Jag vet med säkerhet att man inte i alla lägen kan mer för att man utbildat sig inom skolans väggar istället för inom arbetslivet. Värdera människors kunskap inte deras utbildning och ge även dem som inte kan eller vill studera en chans att nå lika långt. Sen kan jag förstå att man vill ha igen pengarna man lagt ner på sin utbildning när man kommer ut i arbetslivet, men att hävda att dem som tillskansat sig kunskapen på annat sätt skulle "smita undan" och därför ska ha sämre betalt och till och med är orsaken till dem låga lönerna det tycker jag är fräckt.
Till sist så tycker jag att det är bra att folk, som Anna, kommenterat inlägget. Vi behöver inte tycka lika om allt, men det är ändå viktigt att framföra sina åsikter. Jag tror dessutom man kan lära sig mycket genom att lyssna på andras argument. Ibland blir man än mer säker på sin åsikt och ibland ändrar man sig helt.
Hem ljuva HSB-hem
HSB har kommit med en ny medlemstidning. Förra tidningen Vår bostad har ersatts av nya Hemma i HSB, en tunnare men mer lockande tidning. Jag vill inte säga att Vår bostad inte var en bra tidning, det var den säkert de gånger jag kom mig för att läsa den. Oftast så hamnade den dock bara i en hög med "jag-tar-det-här-senare-saker" och bläddrades kanske motvilligt igenom efter några veckor för att sedan kunna slängas med godare samvete. Att den inte blev läst förrän i sista stund berodde kanske på att utsidan sällan var lockande och att tidningen var ganska tjock och därför inget man snabbt bläddrar sig igenom mellan mailläsande och pluggande när man kommer hem från jobbet. För den nya tidningen har jag dock hopp. Redan utsidan fångade mitt intresse eftersom den lika bra hade kunnat återfinnas på någon inredningstidning i hyllorna på ICA (och dem lockar alltid mitt intresse). Sen var den ganska tunn och ingav därför en känsla av "ja, men det här hinner jag väl unna mig innan jag tar itu med något viktigare" - en perfekt kombination på en tidning tycker jag. Åtminstone när man får den gratis, för betalar jag för något vill jag kanske ha mer läsning och fler härliga bilder. Efter att ha studerat första numret så kan jag säga att jag tycker att också insidan av tidningen var till belåtenhet. Inredningsvinkeln hängde med in på sidorna och blandades upp med bra råd och handledning för oss bostadsrättare. Vad gör du till exempel om du har en granne som stöter så mycket på dig att du börjar se flytt som enda utväg? Sådant lär HSB sina medlemmar. Det trodde ni inte va?!
Calaisa i mina öron
Ja så har jag nu äntligen kommit över ett exemplar av Calaisas skiva. Det tog sin tid eftersom dokumentären på SVT2 för några veckor sedan verkar ha fått fler än mig att rusa till skivaffären (skivan kom ut i september, men då var det ingen som frågade efter den enligt expediten) och de troligtvis fick trycka en ny omgång. Det var tur att tjejen i skivaffären lagt undan ett ex åt mig när den kom hem igår för idag när jag kom dit var min skiva den enda dem hade kvar.
Cd:n snurrar på andra varvet inne i datorn just nu. En av låtarna "Hey Girl" har jag haft på hjärnan en längre tid så det var skönt att få lite mer text från den att nynna på, och de andra låtarna håller på att jobba sig in. Jag skulle fortfarande beskriva denna kvartett bestående av två syskonpar, som en blandning mellan Dixie Chicks och The Corrs. Men dem har ändå ett litet eget sound, så de känns absolut inte som kopior. Mysiga melodier kombinerade med bra och ibland igenkännande texter av både sorglig och peppande karaktär.
Cd:n snurrar på andra varvet inne i datorn just nu. En av låtarna "Hey Girl" har jag haft på hjärnan en längre tid så det var skönt att få lite mer text från den att nynna på, och de andra låtarna håller på att jobba sig in. Jag skulle fortfarande beskriva denna kvartett bestående av två syskonpar, som en blandning mellan Dixie Chicks och The Corrs. Men dem har ändå ett litet eget sound, så de känns absolut inte som kopior. Mysiga melodier kombinerade med bra och ibland igenkännande texter av både sorglig och peppande karaktär.
Jag har fått frågan om var man kan se dokumentären Calaisa - att leva sin dröm, igen men vet tyvärr inte det. Prova att gå in på deras hemsida www.calaisa.com och se om det finns någon information där.
Schlageringredienser
Vad är det egentligen som gör en schlager så god att du aldrig tröttnar utan med ett leende på läpparna beställer den VARJE gång du entrar ett dansgolv? Är det texten som känns som att den är skriven just för dig - hur visste "Pling" att jag skickar små dumma sms med texten "jag saknar dig så"? Eller är det melodin som får det att spritta i varje nerv i din kropp, som får dig att vilja dansa fulare än fulast och skrika aaaaaaa samtidigt som du kastar med håret och bajsnödigt (ser faktisk ut så) böjer på benen? Är det för att du ryser så du får ståpäls på hela kroppen, när det byggs upp mot en tonartshöjning utan dess like (tänk Rumäninens Tornero förra året, eller Fames Give me your love) och sen plötsligt exploderar?
För egen del skulle jag kunna säga att det är alla saker ihop och var och en för sig. Vissa låtar har bara "det", jag vet inte varför men när det händer då vet jag. Ja då vet jag.
Vad får dig att ticka?
Värsta bästa schlagern
Känns konstigt att säga att så här långt i år så är den bästa schlagerlåten en parodi på detsamma. Linda Bengtzings och Markoolios "Värsta schlagern" toppar schlagerlistorna hos mig just nu. Den är trallvänlig, glad och har så klart alla kritiska punkter som ska vara med (tonartshöjning etc, etc). Jag hoppas verkligen att de kommande deltävlingarna i Melodifestivalen bjuder på något som kan toppa det här, annars måste det här vara sämsta året hittills i schlagerland. Som sagt jag gillar denna parodi på oss "nördars" egen musikstil, men att den skulle bli bästa schlagerlåt 2007 känns ändå inte som något eftersträvansvärt. Nej kom igen nu Melodifestivalen, dags att spraka till ordentligt på lördag.
Ny version av Knäppgök
Har tidigare tipsat om de roliga stämningshöjarna Våghals och Knäppgök. Två spel för oss som är precis som alla andra (knäppa) och vågar erkänna det. Ett perfekt sätt att bryta isen på en fest eller kul tidsfördriv en kväll med kompisarna. Bara att fundera över hur skaparna (www.abracadabra.se) kom på dessa knäppa sanningar, konsekvenser och instruktioner skänker glädje.
Fick ett tips från Fredrik, en av trollarna på Abracadabra om att det kommer ut en ny version av Knäppgök i handeln i veckan. Spelet är detsamma har jag förstått men uppgifterna som ska utföras är nya. Jag tror att spelet kommer finnas på Designtorget (där redan Våghals finns) och jag rekommenderar starkt ett inköp.
Fick ett tips från Fredrik, en av trollarna på Abracadabra om att det kommer ut en ny version av Knäppgök i handeln i veckan. Spelet är detsamma har jag förstått men uppgifterna som ska utföras är nya. Jag tror att spelet kommer finnas på Designtorget (där redan Våghals finns) och jag rekommenderar starkt ett inköp.
Lovar att tipsa er om det kommer fler kul produkter från dessa tre lite tokiga herrar.
Fel i namnarkivet
Det har visat sig att det hade uppstått vissa fel i namnarkivet i min hjärna. Jag ber om ursökt Irma Shultz för att jag kallat dig för Idde, från lördagens melodifestival fram till nu. Jag vet inte vad det kom ifrån men det kändes bra. Om du någon gång fungerar på ett namnbyte så kanske Idde kan vara ett namn att ta i beaktande.
Är du ditt yrke?
Författare, frisör, säljare, vårdbiträde, lärare eller journalist. Är du något av detta? Och är du i så fall säker på att du är det i allas ögon? Behöver en frisör ha gått en speciell utbildning eller räcker det att han eller hon klipper andras hår? Är en säljare någon som flänger riket runt i bil och kränger grejer, eller är alla vi som jobbar extra i någon butik säljare? Är lärare en person som lär ut sina kunskaper inom skolans väggar, trots att denne inte gått på lärarhögskolan?
Jag tror att detta är en i vissa fall snudd på kontroversiell fråga. Jag tror att den som läst journalistik tre år på JMK eller studerat på lärarhögskolan kanske tycker sig vara mer journalist respektive lärare än den som fick tidningsjobbet baserat på skrivartalang eller som gick in i lärarrollen för sina stora kunskaper i fotografering. Kanske är detta en fördom från min sida, kanske är det helt andra faktorer som styr vem som räknas och vem som inte gör det. Kanske inte.
Jag tillhör dem som inte ger allt för mycket för högskolestudier och akademiska poäng. Inte så att jag inte tror att det är utbildande eller givande, för många, men jag tror inte det är den enda - och nödvändigtvis bästa vägen att gå. Jag är själv inte speciellt långt från en universitetsexamen i antingen Företagsekonomi eller Medie- och kommunikationsvetenskap, men jag drömmer ändå om ett samhälle som inte vore så fixerad vid denna "kunskap på papper". Jag tror på lärlingssystemet och att jobba sig upp och skulle gärna se att vi gick tillbaka mer åt det hållet. Jag blir rent ut sagt förbannad när människor med enorna kunskaper och praktisk erfarenhet ska förbises för att de inte har en akademisk utbildning. Det känns ju som att man borde vara bättre på bokföring och ledarskap efter att ha jobbat med det i 20 år än efter en civilingenjörsutbildning. Åtminstone har man goda chanser att vara lika bra.
Jag tror vi svenskar är ganska försiktiga med att sätta titlar eller etiketter på oss själva. Kanske är det den berömda Jantelagen som spelar in. För att kalla oss författare så vill vi nog gärna ha släppt en hel romanserie, för inte ska väl lilla jag med min debutroman komma här och förhäva mig. Och för att säga att vi är journalister så bör vi nog vara nya Janne Josefsson. Men om det är dessa regler som gäller vad "är" då alla dem som skrivit endast en bok, eller som skriver artiklar till någon veckotidning? Är de skribenter? Eller ordbajsare?
Jag har i min korta beskrivning här på bloggen kallat mig själv både journalist och säljare. I vissas ögon är jag kanske inte kvalificerad till dessa titlar eftersom jag säljer böcker på Akademibokhandeln, bara har en kortare journalistisk utbildning från gymnasiet och Poppius Journalistskola, och endast gör inhopp som reporter då och då. Men vet ni vad? Det struntar jag i. Och jag tycker ni ska göra samma sak - etikettera mera gott folk. Se bara till att det finns någon sanningshalt i det ni väljer att kalla er.
Jag tror att detta är en i vissa fall snudd på kontroversiell fråga. Jag tror att den som läst journalistik tre år på JMK eller studerat på lärarhögskolan kanske tycker sig vara mer journalist respektive lärare än den som fick tidningsjobbet baserat på skrivartalang eller som gick in i lärarrollen för sina stora kunskaper i fotografering. Kanske är detta en fördom från min sida, kanske är det helt andra faktorer som styr vem som räknas och vem som inte gör det. Kanske inte.
Jag tillhör dem som inte ger allt för mycket för högskolestudier och akademiska poäng. Inte så att jag inte tror att det är utbildande eller givande, för många, men jag tror inte det är den enda - och nödvändigtvis bästa vägen att gå. Jag är själv inte speciellt långt från en universitetsexamen i antingen Företagsekonomi eller Medie- och kommunikationsvetenskap, men jag drömmer ändå om ett samhälle som inte vore så fixerad vid denna "kunskap på papper". Jag tror på lärlingssystemet och att jobba sig upp och skulle gärna se att vi gick tillbaka mer åt det hållet. Jag blir rent ut sagt förbannad när människor med enorna kunskaper och praktisk erfarenhet ska förbises för att de inte har en akademisk utbildning. Det känns ju som att man borde vara bättre på bokföring och ledarskap efter att ha jobbat med det i 20 år än efter en civilingenjörsutbildning. Åtminstone har man goda chanser att vara lika bra.
Jag tror vi svenskar är ganska försiktiga med att sätta titlar eller etiketter på oss själva. Kanske är det den berömda Jantelagen som spelar in. För att kalla oss författare så vill vi nog gärna ha släppt en hel romanserie, för inte ska väl lilla jag med min debutroman komma här och förhäva mig. Och för att säga att vi är journalister så bör vi nog vara nya Janne Josefsson. Men om det är dessa regler som gäller vad "är" då alla dem som skrivit endast en bok, eller som skriver artiklar till någon veckotidning? Är de skribenter? Eller ordbajsare?
Jag har i min korta beskrivning här på bloggen kallat mig själv både journalist och säljare. I vissas ögon är jag kanske inte kvalificerad till dessa titlar eftersom jag säljer böcker på Akademibokhandeln, bara har en kortare journalistisk utbildning från gymnasiet och Poppius Journalistskola, och endast gör inhopp som reporter då och då. Men vet ni vad? Det struntar jag i. Och jag tycker ni ska göra samma sak - etikettera mera gott folk. Se bara till att det finns någon sanningshalt i det ni väljer att kalla er.
Lena och Orup bokat och klart
Den 9 mars är det nu bestämt att det blir Lena+Orup på Chinateatern i Stockholm. Jag ser verkligen fram mot denna kväll, då fyra laddade tjejer/kvinnor (vi är i åldrarna 22 till 56) kommer trippa iväg och avnjuta glad musik och fräcka skämt. Recensenterna må tycka att showen kunde ha klarat sig utan de låga skämten, men jag tror att de kommer falla mig perfekt i smaken. Under-bältet-humor är kul, så är det bara. Kul förresten ni som skickat kommentarer om showen och sagt att den ska vara bra, det är alltid roligt att höra vad andra tycker och tänker. Även om jag hävdar bestämt att filmrecensenter och andra tyckare kan ha riktigt dålig koll på vad jag tycker är bra eller dåligt. Det gäller att gå på magkänsla och bry sig lagom mycket om vad andra säger.
Uno, Irma och Tommy
Man ska vara gammal i gamet, det är nu bevisat. Första etappen av årets melodifestival igår visade att gammal är äldst. Startfältet var enligt mig (och även de jag diskuterat saken med) riktigt dåligt och de som stod för behållningen var Tommy Nilsson, Uno Sveningsson och Irma Shultz. Alla artister med mycket bagage, även om Tommy var den ende som setts i melodifestivalsammanhang tidigare. Hans låt var en härlig schlagerballad, medan Irma och Uno bjöd på en riktigt mysig och gungig sommarlåt - alternativt alarmsignal till mobilen "God morgon".
Jag förstår verkligen inte vad svenska folket såg i Elin Lantons "Money", en låt som inte hade något att ta fasta på enligt mig. Att Anna Book gick vidare är lättare att förstå. Hennes låt var schlager, även om jag tyckte den var lite trist, och sen är hon ju Anna med hela folket sen förra årets succé i Let's dance. Ska bli mycket spännande att se hur långt det räcker. Inte värst långt skulle jag tro. Gissar att det blir som för Kicki sist hon var med, inte mycket mer än final.
Nu är det dags att ladda inför nästa vecka. Har vi tur så kommer det någon riktigt bra slagdänga som svenskarna har vett att rösta vidare.
Jag förstår verkligen inte vad svenska folket såg i Elin Lantons "Money", en låt som inte hade något att ta fasta på enligt mig. Att Anna Book gick vidare är lättare att förstå. Hennes låt var schlager, även om jag tyckte den var lite trist, och sen är hon ju Anna med hela folket sen förra årets succé i Let's dance. Ska bli mycket spännande att se hur långt det räcker. Inte värst långt skulle jag tro. Gissar att det blir som för Kicki sist hon var med, inte mycket mer än final.
Nu är det dags att ladda inför nästa vecka. Har vi tur så kommer det någon riktigt bra slagdänga som svenskarna har vett att rösta vidare.
Everybody leaves
Så säger Peyton i One tree hill, och just nu är jag beredd att hålla med. Alla bara ger sig av, inte för evigt, men ändå. Känns som varenda en i min omgivning ska jobba, plugga eller bara resa omkring världen över. De är som små flygfärdiga fågelungar som ivrigt lämnar boet. Bort, bort från allt som kallas vardag och tristess. Se saker, träffa nya människor, upplevelser och åter upplevelser. Och kvar i måndag-fredag lunken, där går jag. Inte för att jag är avundsjuk eller inte trivs, men det är tråkigt att bli lämnad kvar.
Räddningen är att de kommer tillbaka snart. Och att jag lärt mig att tiden går skrämmande fort. Jag kan nästan säga som Johnny Logan - What's another year", och det känns skönt. Även om det kanske är oroande att livet rusar ifrån en i ilfart, så känns det lugnande att veta att mina vänner knappt hinner ge sig av innan jag har dem tillbaka här hemma igen.
Till mina resenärer, jag saknar er men följer med glädje era vägar genom resdagböcker och mail
.Räddningen är att de kommer tillbaka snart. Och att jag lärt mig att tiden går skrämmande fort. Jag kan nästan säga som Johnny Logan - What's another year", och det känns skönt. Även om det kanske är oroande att livet rusar ifrån en i ilfart, så känns det lugnande att veta att mina vänner knappt hinner ge sig av innan jag har dem tillbaka här hemma igen.
Till mina resenärer, jag saknar er men följer med glädje era vägar genom resdagböcker och mail
Helkväll för en schlagernörd
Så var det då dags. De närmaste veckorna drabbas Sverige av schlagerfeber och jag i synnerhet. Det blir tonarsthöjningar och trallvänliga melodier så det står härliga till. Hoppet om en ny fångad av en stormvind eller diggilo diggiley tänds. Vårens spellistor för hela landets schlagerdansgolv ska nu sättas och de nya dansmovesen övas in. Melodifestivalen 2007 tar oss ikväll med storm. Åtminstone i form av en och annan "Carola-fläkt".
Jag har inte alls gjort min hemläxa gällande kvällens bidrag, vet några tävlande men annars blir det spänning och överraskning för hela slanten. Lovar ett utlåtande senare om huruvida rätt låt vann eller inte. Jag kommer nog i alla fall att göra mitt för att det ska bli rätt (vilket innebär att jag har full rätt att klaga på ett eventuellt fel-resultat sen).
Jag har inte alls gjort min hemläxa gällande kvällens bidrag, vet några tävlande men annars blir det spänning och överraskning för hela slanten. Lovar ett utlåtande senare om huruvida rätt låt vann eller inte. Jag kommer nog i alla fall att göra mitt för att det ska bli rätt (vilket innebär att jag har full rätt att klaga på ett eventuellt fel-resultat sen).
Roligaste föreläsningen någonsin
De flesta som någon gång studerat vid universitet eller högskola vet hur de 45 minuter långa föreläsningarna brukar kännas. Hur man längtar efter rast, och trots idogt sneglande på klockan så tycks visarna aldrig flytta sig. Hur tröttheten lätt kan belägra och ta makten över din kropp. Och hur ovanligt det är med ett skratt. Skratt är nästan helt utrotade i föreläsningssalarna. Förstå då att jag blev överlycklig när jag idag fick ägna en hel föreläsning åt just skratt. Tiden har aldrig gått så fort och det måste varit första gången jag inte velat ha rast.
Den föreläsare som fick mig att vilja stoppa tiden i föreläsningssalen och aldrig gå därifrån var komikern David Batra. En av gästföreläsarna på Kontaktdagarna och ett riktigt bra val av projektgruppen. Salen var fylld till bredden, med studenter ståendes längs väggarna och skratten kan aldrig någonsin ha haglat så i hörsal 4 på Ekonomikum. Tack David, det där behövde vi alla!
Den föreläsare som fick mig att vilja stoppa tiden i föreläsningssalen och aldrig gå därifrån var komikern David Batra. En av gästföreläsarna på Kontaktdagarna och ett riktigt bra val av projektgruppen. Salen var fylld till bredden, med studenter ståendes längs väggarna och skratten kan aldrig någonsin ha haglat så i hörsal 4 på Ekonomikum. Tack David, det där behövde vi alla!
David Batra föreläser i Uppsala
Jag skulle ha tipsat om denna föreläsning redan igår, men på grund av fel i bloggprogrammet så kunde jag inte göra några inlägg, eller ens logga in på bloggen. Hur som helst, 11.15-12.00 idag, på Kontaktdagarna på Ekonomikum föreläser komikern David Batra om hur man kan använda sig av humor i näringslivet. Jag tror det kommer bli en intressant föreläsning. Om jag har rätt i mitt antagande återstår att se.
Föreläsningen med Ebba von Sydow var intressant, mer information om den kommer ni hitta här senare.
Föreläsningen med Ebba von Sydow var intressant, mer information om den kommer ni hitta här senare.