Ja, jag skäms
Jag skäms för att jag inte upprätthåller min avsikt med denna blogg, att skriva intressant och ofta. Det känns som att det senaste tiden snarare blivit ointressant och oofta. Hm två fel av två möjliga. Ja ja jag får skylla på att det finns annat som upptar min dyrbartid och tankekraft, saker som jobb, plugg, att fundera över jobb, funmdera över plugg eller uteblivande plugg (motivitaionen är minst sagt begraven så här i slutetappen av vårterminen 2007). Jag har en del ämnen jag vill delge er min tankar kring men att gå från tanke till ord vilket i detta fall är samma sak som handling, är inte så lätt. Jag hoppas dock kunna studsa tillbaka snart och bringa ordning och reda här på tidholmstankar. Tills dess får ni hålla tillgodo med tips om en rolig blogg www.vadargrejen.se . Enjoy.
En låt som får det att bubbla inombords
Jag har hittat en låt jag tycker är helt underbar och som jag nu vill tipsa om. Många av er har kanske hört den eftersom den har varit med i tv-serien O.C, men jag hade inte gjort det. Istället var det på en förfest för någon vecka sedan som Imogen Heaps Speeding Cars först träffade mina trumhinnor. Melodin är mysig och avslappnande men det är texten som får mitt hjärta att klappa:
"There, there baby it's just text book stuff. It's in the ABC of growing up"
Den textraden kommer jag hålla kär länge framöver. Låten hittar ni bland annat här på Imogen Heaps Myspace www.myspace.com/imogenheap
"There, there baby it's just text book stuff. It's in the ABC of growing up"
Den textraden kommer jag hålla kär länge framöver. Låten hittar ni bland annat här på Imogen Heaps Myspace www.myspace.com/imogenheap
Music and lyrics make my world go around
Japp, jag har sagt det förut och tänker nu säga det igen - vad vore livet utan musik och igenkännande texter! Det går inte en enda dag i mitt liv då inte musiken är närvarande. Oftast får jag hjälp av andra att bringa toner till mina öron, men om inget annat finns till hand så är mina stämband mig ständigt trogna. Och om jag mot all förmodan inte skulle kunna använda mig av dem på grund av en borttappad röst, då sköter hjärnan jobbet - jag får helt enkelt höra musiken inuti mitt huvud. Att tänka sig mitt liv utan musik är därför svårt och något jag inte ens vill göra, för jag älskar musik. Jag älskar toner och framförallt så älskar jag ord. Jag är en textfantast. Hungrigt letar jag efter älskade låttexter på google, för att se till att varje ord som kommer ur min mun när jag trallar med ska vara det rätta. Med veckad panna, drömmande blick och fingrar som hejdlöst ger sig på datorns tangenter, skriver jag mina egna texter. Texter om hopp och längtan, texter om sorg, ilska och vemod. Texter till låtar jag en dag hoppas finna en musiker till. Och jag älskar det. Orden har plötsligt blivit så viktiga för mig. De är inte bara något som ska harmoniera med den härliga melodin, de har ett egetvärde. Kanske till och med ett större värde än musiken i sig. Och kanske är det inte så konstigt att de betyder så mycket för mig dessa låttexter, för hur bygger du en fantastisk helhet utan under till delar.
Vänd det negativa till något positivt
Att tänka positivt kan ibland kännas som den största klyschan av dem alla, för om saker nu är negativa hur i helskotta ska man kunna få dem positiva genom att bara tänka annorlunda. Sanningen är dock att man i många lägen faktiskt kan göra just detta, vända en motgång till en tillgång. Det som fick mig att tänka i dessa banor just idag är att jag arbetar inom en organisation som genomgår en massiv förändring just nu, vilket medför en hel del problem. Cheferna hyllar förändringen medan många av medarbetarna om de kunde skulle motsätta sig den, något som resulterar i att folk mår dåligt och säger upp sig. Jag tror knappast att jag genom mitt tänkande kan ändra min bild av att detta är något negativt och att jag helst skulle se att vi slapp genomgå denna omorganisation. Däremot tror jag att jag kan se det som en tillgång i mitt framtida liv att jag fått uppleva detta. Jag har tankar på att arbeta med organisationsfrågor och tycker i vilket fall som helst att området organisationbeteende är väldigt intressant, därför borde den här upplevelsen kunna tillföra något i mitt framtida liv i organisationsvärlden. Så även om jag kommer sörja det som nu sker så ska jag ändå försöka se det ljusa med att jag får uppleva det här.
Att göra det man måste är att göra det man vill
Japp det är lite min nya filosofi. Jag behöver inte göra en massa saker jag inte har lust till bara för att andra anser att det är saker jag borde göra. Jag är inte längre barnet som föräldrarna kan skälla på när hon inte vill äta upp sin mat, gå och lägga sig eller göra sina läxor. Det finns fortfarande föräldrar men barnet har antagit en ny position, en där hon är den starke, den som själv bestämmer. Visst finns det en del saker som jag fortfarande känner att jag "måste" göra trots att jag inte vill, antingen för andras skull eller för mitt eget bästa, men de blir bara färre och färre. Vill jag inte gå på min danslektion just idag för att det inte känns lika roligt som vanligt då kan jag låta bli. Visst det innebär utebliven träning och en viss ekonomisk förlust, kanske ett dåligt samvete, men det är okej. Jag bestämmer själv och jag vill göra saker för att de gör mig glad inte för att jag måste. Jag känner mig lättad över denna nya inställning till livets åtaganden, den känns sund. Visst jag kanske kommer att klanta mig en del gällande träning och skola (vissa saker framstår inte alltid som så roliga), men jag kommer förhoppningsvis hinna med att njuta av livet lite extra. Ta vara på tiden, tro mig en dag kommer den te sig knapp.
Institution Muffins
Muffins är en hel vetenskap. Jag tycker mycket om muffins, både bra och dåligt tyckande. Muffins är godare än godaste ibland och pengaslöseri andra gånger. Jag undrar ibland hur det kan vara en sådan konst att få till goda muffins, för en konst måste det vara när så ofantligt många misslyckas med detta. Jag har nästintill slutat äta dessa bulliga små bakelser annat än när de kommer ur min egen ugn, detta eftersom jag gång på gång blir besviken. Antingen är de för stabbiga, har en konstig och oidentifierbar bismak eller sägs ha smaken av en frukt trots att detta inte riktigt kan styrkas (blåbärsmuffins är enligt mig inte en vanlig muffins som garnerats med blåbär). Jag tycker att jag själv gör riktigt goda muffins och blir därför så besviken på att andra inte lyckas, för jag är inte ens någon mästare bland plåtar och slickepots, snarare en medelmåtta till bagare.
N'är det nu är så svårt att hitta goda muffins så vill jag här komma med ett tips och även en varning. Tipset är muffinsarna på Brunos café i Brunogallerian på Götgatan i Stockholm - de är väldigt goda (har bara testat en, men den sa allt). Varningen blir istället de flesta muffins du hittar på Uppsalas cafér. Ett råd är att kolla om de bakar dem själva eller om de har pappersformar som vittnar om att de gjorts på annat håll. Väldigt många fik i denna stad köper nämligen muffins från samma leverantör och dessa faller åtminstone inte mig i smaken. Några som bakar egna är Konditori Fågelsången vid Svandammen och dem brukar vara ganska goda.
Så, undrar hur många gånger jag skrivit muffins i detta inlägg - till mitt försvar vill jag dock säga att synonymerna för detta bakverk är få.
N'är det nu är så svårt att hitta goda muffins så vill jag här komma med ett tips och även en varning. Tipset är muffinsarna på Brunos café i Brunogallerian på Götgatan i Stockholm - de är väldigt goda (har bara testat en, men den sa allt). Varningen blir istället de flesta muffins du hittar på Uppsalas cafér. Ett råd är att kolla om de bakar dem själva eller om de har pappersformar som vittnar om att de gjorts på annat håll. Väldigt många fik i denna stad köper nämligen muffins från samma leverantör och dessa faller åtminstone inte mig i smaken. Några som bakar egna är Konditori Fågelsången vid Svandammen och dem brukar vara ganska goda.
Så, undrar hur många gånger jag skrivit muffins i detta inlägg - till mitt försvar vill jag dock säga att synonymerna för detta bakverk är få.
Reservkompisar
Har du lust att ta en fika, jag känner verkligen att jag skulle vilja prata med någon? En helt oskyldig fråga om det kommer från någon av dina regelbundna fikavänner, men ack så listig när den kommer från någon nästintill obekant. För det finns vänner och så finns det sådana som är vänner när det passar, vänner på hans eller hennes villkor. Vänner för vilka du är en så kallad Reservkompis.
Reservkompisens kännetecken är att den duger till visst umgänge men inte till annat. Reservkompisen är precis som namnet antyder en kompis som plockas in som reserv när andra kompisar inte finns att tillgå. Den här typen av kompis duger kanske till att fika med en söndag då du har tråkigt, men är inte en vän som du bjuder med på fredagens partaj. De flesta av oss har säkert en och annan reservkompis i byrålådan och många med mig vet säkert även med sig att de själva är någons reserv. Kanske kan vi alla ställa upp på att det är så här det ser ut, åtminstone om vi vet hur situationen ser ut. Jag kan personligen acceptera att jag är stand-in eller en nödlösning, om jag vet att så är fallet och inte känner att jag vill vara mer. Men om den ena vill vara bästis och den andra umgås i nödfall så blir det vissa problem. Det gäller därför att hålla sina reservkompisar kort, så att alla vet vilket förhållande man har. Kan låta hårt men så tror jag det fungerar bäst.
Reservkompisens kännetecken är att den duger till visst umgänge men inte till annat. Reservkompisen är precis som namnet antyder en kompis som plockas in som reserv när andra kompisar inte finns att tillgå. Den här typen av kompis duger kanske till att fika med en söndag då du har tråkigt, men är inte en vän som du bjuder med på fredagens partaj. De flesta av oss har säkert en och annan reservkompis i byrålådan och många med mig vet säkert även med sig att de själva är någons reserv. Kanske kan vi alla ställa upp på att det är så här det ser ut, åtminstone om vi vet hur situationen ser ut. Jag kan personligen acceptera att jag är stand-in eller en nödlösning, om jag vet att så är fallet och inte känner att jag vill vara mer. Men om den ena vill vara bästis och den andra umgås i nödfall så blir det vissa problem. Det gäller därför att hålla sina reservkompisar kort, så att alla vet vilket förhållande man har. Kan låta hårt men så tror jag det fungerar bäst.
Vilket är mitt drömjobb?
Jag har inget drömjobb. Usch låter hemskt och trist att säga det men så är det. Det finns en massa saker jag drömmer om att få arbeta med, men jag kan inte säga att jag har något drömjobb. För ett par veckor sedan ombads jag att fylla i en enkät som handlade om att arbeta i olika organisationer. Jag körde fast på första frågan. Uppmaningen var att lista fem organisationer som jag skulle vilja arbeta inom och sen tala om varför. Jag kom inte på en enda. Nada, det var helt blankt. Jag skippade att fylla i enkäten.
Idag satt jag flera timmar och diskuterade jobb och framtid med en kollega, och trots att samtalet var mycket givande så lyckades jag ändå inte konkretisera vad jag faktiskt vill arbeta med. Och vet du inte exakt vad du vill göra, hur ska du då veta vart du kan göra det? Hur vet jag vilken arbetsgivare jag kan kontakta om jag inte kan sätta ord på hur jobbet jag drömmer om ser ut? Dels är drömmen egentligen i plural, det vill säga jag drömmer om att arbeta med flera skilda saker, och dels så är den väldigt vid. Jag kan säga saker som att "det är kul att jobba med tv det skulle jag kunna tänka mig att fortsätta med". Hm, detta leder mig dock inte så långt eftersom "att jobba med tv" kan innebära i princip det mesta. Och om jag sen försöker hitta dessa "jobba med tv"-relaterade tjänster på exempelvis en jobbbank som Monster.se och använder TV som nyckelord i min sökning så kan resultatet bli allt annat än väntat. Eller vad sägs om bilstereomontör?
Det är därför för tillfället lite lätt stökigt på jobbavdelningen i mitt huvud. Informationen går varken in eller ut och alla far runt som yra höns i jakten på den person som ska ha lösningen på allt. Personen med den ultimata insikten. Något säger mig dock att just den personen beviljades friår av den förra regeringen och ännu inte är tillbaka på sin plats. Men å vad jag ser fram mot att få tillbaka honom eller henne.
Idag satt jag flera timmar och diskuterade jobb och framtid med en kollega, och trots att samtalet var mycket givande så lyckades jag ändå inte konkretisera vad jag faktiskt vill arbeta med. Och vet du inte exakt vad du vill göra, hur ska du då veta vart du kan göra det? Hur vet jag vilken arbetsgivare jag kan kontakta om jag inte kan sätta ord på hur jobbet jag drömmer om ser ut? Dels är drömmen egentligen i plural, det vill säga jag drömmer om att arbeta med flera skilda saker, och dels så är den väldigt vid. Jag kan säga saker som att "det är kul att jobba med tv det skulle jag kunna tänka mig att fortsätta med". Hm, detta leder mig dock inte så långt eftersom "att jobba med tv" kan innebära i princip det mesta. Och om jag sen försöker hitta dessa "jobba med tv"-relaterade tjänster på exempelvis en jobbbank som Monster.se och använder TV som nyckelord i min sökning så kan resultatet bli allt annat än väntat. Eller vad sägs om bilstereomontör?
Det är därför för tillfället lite lätt stökigt på jobbavdelningen i mitt huvud. Informationen går varken in eller ut och alla far runt som yra höns i jakten på den person som ska ha lösningen på allt. Personen med den ultimata insikten. Något säger mig dock att just den personen beviljades friår av den förra regeringen och ännu inte är tillbaka på sin plats. Men å vad jag ser fram mot att få tillbaka honom eller henne.
Har hittat min Husblogg
Mitt i förra veckans tentastress och pluggångest så dök den upp, bloggen som har mitt namn skrivet i permanent bläck på läsarlistan. Bloggen som jag sen dess kallar min Husblogg (som i husgud, husmus, hustomte). Den här bloggen ger mig stöd, skäll, skratt och självförtroende. Den här bloggen fungerar som tidsfördriv och utbildning, något som jag är i starkt behov av som singel i mina bästa år (hm, hoppas dock att livet blir roligare än så här). Bloggen heter Singelnojjor och kan fungerar som en guide till singelns do:s and don't:s, som en hamn när det blåser hårt på dejtinghavet eller som ett gott skratt när du blivit dumpad av ännu en Mr Right. Jag tycker dock att här finns mycket läsvärt även för de som inte tillhör singelkategorin (fick länken av en kompis som är en stadig del av ett par). Och även om författarinnan till bloggen är just en författarinna och inte en författare så tror jag även att killar kan få ut något av att läsa den. Här är därför länken - läs och lär!
http://blogg.expressen.se/singelnojor/
Idag är början på resten av mitt liv
Jaha, om så är fallet så måste det innebära att igår var slutet på mitt tidigare liv. Slutet på allt som varit, sista kapitlet i en halvspännande bok. Och om jag nu är inne på de första sidorna på den nya romanen också kallad "Mitt liv" så är det just nu, på dessa sidor, som jag fångar eller förlorar mina läsare. Detta är sanningens minut, tid att bära eller att brista. Det känns som att det nu är dags att bekänna färg, är jag en person som:
* Säger att jag ska börja träna mer ordentligt, men aldrig gör det.
* Låter mig behandlas dåligt av andra för att jag är rädd att jag annars ska förlora något.
* Pratar om att byta jobb, men är för bekväm för att verkligen göra det.
* Deklarerar att studierna minsann ska skötas bättre framöver, men ändå börjar plugga dagarna före tentan.
* Lovar att jag ska höra av mig till gamla vänner men aldrig kommer mig för.
Listan med påståenden skulle kunna göras lång, men jag lämnar den där den är nu. Fylld av ett antal kärnpunkter, saker jag säger att jag ska ändra på eller uppnå. Saker som ska ske när mitt nya liv börjar. Livet efter tentorna, livet mellan vår och sommar. Livet från och med idag.