Tidholms tankar

Hipp hipp. Vi kan konstatera att jag inte kan sakna mycket i mitt liv eftersom jag detta år inte lyckats klämma ur mig några presentönskningar alls egentligen. Bara le och vara glad över det antar jag :) Numer önskar jag mig nog mest bara sånt som inte går att köpa för pengar...och så sen pengar förstås. En rejäl travvinst eller nåt sånt vore en trevlig present.

Dagarna som student är äntligen över. Efter väldigt många om och väldigt många men så vågar jag nu säga att jag klarat sista tentan och med den stängt boken jag kallade "mitt liv som halvstudent". Kände mig aldrig som någon student, det är där halvan kommer in, utan mer som en person som jobbade och pluggade lite extra vid sidan om. Men hur som helst så var jag ju tvungen att ta alla mina poäng för att kunna få ut en examen och vid sextiden idag så verkar det som att jag kirrade det. Jippie!

Jag har väldigt starka planer på att låta denna blogg gå samma väg som mina studier, i graven, så detta kan bli mitt sista "riktiga" inlägg. Känns som att det finns mycket annat där ute som konkurrerar med bloggandet och som alla gånger får gå före. Sen har jag också börjat ifrågasätta hela fenomenet att blogga (blir en krönika om det snart) och meningen med att lämna ut sig själv på detta sätt.

Trevlig junikväll och grattis till alla andra som klarade Pofen idag!!

Jag tycker lite synd om dem som inte insett värdet av humor. Jag listar nog egenskap att vara rolig som en av de viktigaste hos de personer jag väljer att umgås med. Och jag ser det alltid som en enormt fin komplimang om någon säger att jag är rolig. Humor handlar dock enligt mig inte bara om att dra skämt eller alltid ha bästa punch linen. Jag tror det hanlar lite om att vara galen också. Inte vetenskapsmanna-knäpp (förlåt alla där ute som tog illa upp, men jag tror ni förstår vilken stereotyp av uppfinnaren jag syftar på), men lite småunderlig har nog aldrig skadat. Det är uppfriskande med personer som inte tar sig själva på så himla stort allvar hela tiden och som inte är rädda för vad alla andra ska tycka. Personer som jag själv som tycker att det är helt normalt att i vuxenålder posera för foton som dessa, och till och med njuter av det.

När jag bodde i Paris så kunde jag för första gången i mitt liv köpa liljekonvaljer i kruka. Det var som att köpa en bit lycka. Synd det inte går här hemma, vore en bra sak att importera. Se här så mycket jag njöt av de tre stjälkarna som vissnade redan samma kväll :)

Andra blir stressade av att gå fort, jag blir stressad av att gå sakta. Vissa gillar doften av rosor, jag den av bensin (som jag just deklarerade i inlägget nedan). Somliga blir stressade och oroliga av att skriva långa listor över vad som ska göras, för mig är det ett sätt att rensa själen och i vissa lägen lugna mig själv.

Hm, livet är konstigt.

Undrars vad det är för tok på flickstackarn (mig) när jag föredrar lukten av bensin framför den av rosor?! Jag tycker verkligen bensin luktar gott och har gjort det så länge jag kan minnas. Jag vet inte varför, men så är det. Någon annan som är som jag?

Tror det måste vara ett tecken på att jag kommit någonstans i min franska språkutveckling att jag nu börjat tänka på franska. Får dock erkänna att det ibland blir lite kaos uppe i huvudet när tankarna mixas mellan svenska, engelska och franska och jag måste komma ihåg vilket eller vilka språk jag kan använda för att prata med människorna som just då finns runt mig. Ibland blir det fel kan vi väl erkänna, Men men jag är i alla fall glad att jag börjar kunna prata franska nu. Jag gör säkerligen många fel men jag kan i alla fall kommunicera kring det mesta jag vill.

Ah, äntligen maj månad. Känns som jag kan räkna ner på riktigt nu till hemfärden. Den sker ju om allt går som planerat den 23 maj. Jag har räknat dagarna redan innan men nu känns det lite närmare, lite lätttare när det faktiskt inte ska passera någon 23 mars eller 23 april innan det är MIN 23 :) Känns tyvärr ändå för långt med 3 veckor till här, men men inget att göra.

Som till exempel dockteater på metron i Paris. Att det spelas, och sjungs och vid enstaka tillfällen även dansas i tunnelbanevagnarna för att tigga pengar är nu en helt normla och vardagliug syn för mina ögon. Att någon däremot spänner upp ett svart skynke och kör dockteater med två handdockor som sjunger till en bandspelare was a first today.

Får just rapport om att någon sitter halvnaken och solar sig på min balkong i Uppsala. Själv så sitter jag i trappen och fryser och ute så regnar det. Vem hyr rätt lägenhet, haha?

En del saker fransmännen ägnar sig åt är geniala, andra inte så värst. Jag tänker ta med mig hemma den smarta idén att ta med sig egna påsar, modell större och mer hållbara, till matvarubutiken när jag gör mina inköp hemma i Sverige. Kan inte lova att det blir aldrig, men nog ska jag försöka dra mitt står till den förhoppningsvis växande miljöstacken.

En företelse jag lämnar därhän när jag åker hem om en månad är att inte plocka upp hundbajset. Ok, har ingen hund i nuläget att plocka upp efter, men får jag chansen (hm) att plocka upp en hög så ska jag glatt ta den lilla svarta påsen och göra så. Ni kan ALDRIG ana hur mycket utsmetad, nertrampad hudskit jag sett på Paris gator, fy F*n, säger jag bara. Och om man då tänker på att fransmännen dessutom går in med skor (det gör förövrigt nästa alla förutom svenskar) så förstår ni ju hur äckliga dem är. Jaja, inte i övrigt men när det gäller att ta in hundbajs och trampa in det i soffmattan så är de faktiskt inte särskilt fräscha.