Tidholms tankar

Sahara Hotnights sjunger att Tokyo är den ensammaste staden av alla, kanske är det så inte vet jag - japanskorna i min klass är då i alla fall mer än trevliga och välkomnande. Just nu tycker jag dock att Paris kvalar in som jäckligt ensamt, i alla fall för min del. Igår och imorse så hade jag mer än gärna packat mina saker och tagit första flyg hem för att vara i denna stora stad utan vänner är allt annat än kul. Nu känns det lite bättre, men långt ifrån bra. Hade jag haft Internet hemma så hade det ju underlättat enormt eftersom jag då kan prata med folk när jag sitter hemma hela kvällarna. Men nej då så bra ska jag visst inte ha det.

Min rumskompis är jättesnäll, men nästan aldrig hemma och eftersom vi är så väldigt olika så tror jag inte vi kommer hitta på särskilt mycket tillsammans. I min klass så går det mest japaner och andra som knappt kan engelska (och är lite svårt att lära känna varann på mycket knackig franska från båda håll) och folk kommer och går hela tiden. Har fått kontakt med en svensk tjej som jobbar här via en kompis hemma så hoppas på att träffa henne imorgon, men ikväll blir det nog en sväng till Internetstället på gatan. Och franskakurs med tv:n. De fransmän jag redan känner och hoppades kunna träffa en massa när jag är här har jag inte sett ännu, hoppas det blir snart, men jag vet inte. Så just nu är jag jävligt ensam.

Har just deltagit i vad jag skulle vilja kalla en japansk fotofest. På skolan här i Paris är det mycket japanska studenter och idag skulle två ur min klass åka hem. Jag har bara träffat dem fyra gånger men det gjorde visst ingen skillnad jag skulle självklart vara med på alla foton. Alla foton lika md mååånga foton. Men jag som är ledsen för att jag har inte har några vänner här i Paris ställde så klart upp. Det verkar som att fotoposen som gäller just nu för japanerna är v-tecknet. Jag vet inte om det står för victory eller nåt annat men jag härmade dem andra och gjorde det på några av korten. Bara följa trenden antar jag. 

Finns ett ord som latt kan sammanfatta dessa forsta dagar i Paris och det ar forvirring. Kan saga att jag finner det mesta har svart att forsta. Spraket funkar val bra, men att fatta deras system for det ena och det andra ar inte latt. Tangentborden pa datorn ar helt annorlunda, metrokorten fungerar inte pa samma satt som har och den satans mobiltelefonin ska vi inte ens tala om. Eller det kanske vi visst ska for den ar det mest bisarra jag stott pa. Lat mig saga att fransmannen tar betalt for allt man kan nar det galler telefoni. Jag kan inte ens avgora om det ar vart for mig att skaffa ett franskt nummer eftersom kostnaderna for att ringa ar ungefar de samma som om jag ringer fran min svenska mobil. Det knappaste av allt ar kanske att de pengar du laddar ditt mobilkort med bara ar giltiga i ett visst antal dagar, sen forsvinner det du inte hann anvanda. Sjukt, sjukt sjukt.

Paris annars ar fint och ratt varmt ocksa. Imorgon sa borjar jag i skolan, det ska bli spannande. Provakte dit i forrgar och det tar lite mer an en timme sa kommer fa ga hemifran vid sju for att vara pa den sakra sidan.

Idag vet jag inte vad jag ska hitta pa, det ar sondag sa en hel del ar nog stangt. Blir kanske lite pluggande hemma och en promenad.

Hej Johannas mamma, Sandra och alla ni andra som tycker det är förkastligt att jag aldrig skriver. Imorgon så flyttar jag till Paris, i alla fall för några månader framöver och vem vet kanske kan jag änka mig att blogga lite då. Skulle ju kunna ses som en resdagbok. Vad tror ni om det? Jag lovar inget, men jag ska absolut tänka på saken. Nej dags att fortsätta fixa en stund och sen sova.

Au revoir