Det var inte min tur idag...

...å det är jag glad för. Jag är lycklig över att det inte var tid för mig att dö än för jag har aldrig varit så nära en livsfarlig bilolycka som jag var ikväll. Det finns många om. Om vi kört fortare, om någon annan bil funnits i närheten när vi sladdade mellan körfälten, om föraren inte lyckats behålla lugnet och istället dragit för hårt i ratten eller bromsat i panik. Som tur var så skedde inga om och olyckan kunde stanna vid en nästanhändelse. Jag är fortfarande lite chockad, men jag mår ändå mycket bra.

Tack mina skyddsänglar, ikväll behövde jag er.

Mamma och dotter

Jaha, efter både påtryckningar från Johanna och hennes mamma (!) så vågar jag ju inte vänta längre med att skriva. Mammor ska man lyssna på även om de är någon annans.

Har väl inte känt mig så jätteinspirerad till att skriva sista tiden och den inspiration jag fått har använts på annat håll. Bloggandet har ju blivit så enormt stort nu och med det självklart även konkurrensen och jag har väl känt att jag kanske inte har viljan att engagera mig så mycket att jag kan mäta mig med alla superbloggare där ute.

Hm vad ska jag skriva nu då. Just nu så handlar mitt liv mycket om att skriva c-uppsats, lära mig franska igen ( sju års studier av språket är som bortblåsta ur minnet), fundera på framtid och det som varit. Samt vara lite vintrigt trött och hängig. Hm, kul värre :/ . Fast troligtvis så är det väl just det jag behöver just nu. Läs min nya krönika så förstår ni vad jag menade med det.

http://www.uppsala.com/news/news_pres.php3?nr=800072883&type=0