Tidholms tankar

Så säger Peyton i One tree hill, och just nu är jag beredd att hålla med. Alla bara ger sig av, inte för evigt, men ändå. Känns som varenda en i min omgivning ska jobba, plugga eller bara resa omkring världen över. De är som små flygfärdiga fågelungar som ivrigt lämnar boet. Bort, bort från allt som kallas vardag och tristess. Se saker, träffa nya människor, upplevelser och åter upplevelser. Och kvar i måndag-fredag lunken, där går jag. Inte för att jag är avundsjuk eller inte trivs, men det är tråkigt att bli lämnad kvar.

Räddningen är att de kommer tillbaka snart. Och att jag lärt mig att tiden går skrämmande fort. Jag kan nästan säga som Johnny Logan - What's another year", och det känns skönt. Även om det kanske är oroande att livet rusar ifrån en i ilfart, så känns det lugnande att veta att mina vänner knappt hinner ge sig av innan jag har dem tillbaka här hemma igen.

Till mina resenärer, jag saknar er men följer med glädje era vägar genom resdagböcker och mail