Tidholms tankar

Vet man inte vad man ska göra så kan man ju alltid se till att lista ut vad man inte ska göra. Ja, då ger sig ju det andra av sig själv liksom. Och ibland är det lättare att veta vad man inte vill istället för vad man önskar göra/ska ske etc. Just nu vill jag bland annat inte jobba som nyhetsreporter, plugga mer efter denna termin (inte nu heller egentligen men måste nog fullfölja vad jag påbörjat) eller jobba heltid i butik. Vad jag vill är inte lika klappat och klart, inte skuret i fina rutor utan taggiga kanter. Nej det jag vill är luddigt och inbakat i mina tankebanor. Det jag vill finns där men går inte att sätta ord på. Det pockar på min uppmärksamhet men tillåter mig inte att släppa ut det. Trixigt det där. Lite svårt att söka jobb baserat på en molnlik tanke. Men allt går antar jag.

Dagens boktips är Mia Törnbloms bok Självkänsla nu. Jag skulle vilja säga att det är en bok som alla borde läsa. Inte för att den är den bästa jag läst utan för att den kan hjälpa dig om du behöver det eller ge dig medel att hjälpa någon annan som du anser behöver stöd och en knuff i rätt riktning. Självkänsla är a och o för ett lyckligt liv. Självförtroende har dem flesta på åtminstone några områden, men sorgligt många brister i självkänsla. Läs och lär. Eller om du inte tycker om att läsa titta på Nyberg och Törnblom måndagar 21.00 på Tv3. Gör det för din och för andras skull. 

...av Ensam mamma söker! Serien har verkligen fångat mitt intresse och engagemang och fanns det en dvd-box att köpa med alla avsnitt så skulle jag nog få göra det. Jag menar att nu gå och vänta vecka in och vecka ut för att se om Gävle-Per blir den som får Susanna eller inte, det är ju ooolidligt ;), Idag lyckades jag få mig en rejäl cliff hanger då inspleningen på dvd:n tog slut precis när Susannes Måns säger "Jag har ju alltid gillat barn, men..". Ja vadå men? Hallå vad sa karl - men, nu när jag träffats Susannes så har jag ändrat mig. Nej om tv-kanalerna någon gång kunde hålla sina tablåer så man kan spela in mellan dem angivna klockslagen och slippa lägga på några minuter i början och slutet för att vara säker på att få se det man räknat med.

Vet inte varför jag tycker om Ensam mamma söker så mycket. Jag tycker ju egentligen att den här typen av program är hemska eftersom man utsätter människor för så mycket onödig sorg. Själv skulle jag aldrig ställa upp i nåt liknande, risken att bli sårad och bortvald är tillräckligt stor i vardagslivet. Jag behöver inte söka situationer där detta nästan är utlovat. Något är det i alla fall som får just den här produktionen att krama mitt hjärta och inte skapar avsky eller irritation som tidigare relaterade serier gjort (the bachelor till exempel). Kanske är det att det är så svenskt, så enkelt och oskyldigt på något besynnerligt sätt. Här finns inga rosor som ska delas ut eller fancy dinners som ska ätas i månens sken. Nej här funkar dansband på en camping en svensk sommarkväll lika bra, och en kokt korv med bröd känns inte ens uteslutet på någon av alla dejter som ändå ska genomföras. Det är på sätt och vis som livet är mest.

Jag hittade en chokladkaka i skåpet ovanför kylskåpet idag. Jag har inte ätit av den ännu, men bara upptäkten av chokladkakan liggandes, väntandes på att bli uppäten, i mitt skåp kändes som lyx. Ibland är det dem små sakerna som gör det...

Jag byter en cykelpump mot en rostig spik, cykelpump mot en rostig spik, rostig spik mot en cykelpump... BH:n som jag gjorde en efterlysning på här för någon vecka sedan kom idag till sin rätt. Lagom tills att jag skrivit en lapp som jag skulle sätta upp utanför tvättstugan för att be grannarna kolla om de fått med sig min bh till sin underklädeslåda (eller vad de kunde tänkas ha stoppat den), så kom den fram. Jag hade råkat slänga ner den i påsen med skitiga handdukar och lakan som jag ställt i källarförrådet. Jätteglad är jag över att detta har löst sig. Särskilt då jag (som ni som läste efterlysningen kanske minns) har tre par matchande trosor till just denna bh. Och mix to make it match på underkläder är ju  min grej. Men som ni kanske känner igen så är det ju ofta så att you gain some and you lose some. Och idag var inget undantag. Det som hände precis innan BH:n kom till sin rätt var att min nya älskade väska gick sönder. Väskan som jag köpt i Spanien för någon månad sen och som alla tycker är så fin har nu ett trasigt handtag. Irriterande nog så tror jag kanske inte ens att den går att laga, men jag ska ta med den till en väskmakare och fråga för säkerhetsskull. Den är ju så bra och så fin. Och nästan helt ny. Varför ska det behöva vara så här för. Varför kunde jag inte fått både och, jag har ju trots allt faktiskt betalat för båda. Jag anser inte att det vore att gapa efter mycket att vilja ha min väska hel och användbar och min bh i tryggt förvar.

Finns det någon mer än jag som ser fördelarna med att införa en vattenstämpel på människor för att visa deras äkthet? Sudda ut frågetecknet som lyser i din panna, jag menar så klart inte äktheten som människa. Nej denna stämpel skulle kunna visa om folk är äkta i sitt sätt att vara eller om de helt enkelt bara blåser dig rakt av. Killen som ger dig snälla komplimanger och smeker ditt hår när han ömt kysser dig - är han genuint intresserad av dig eller är hans snällhet bara en del i hans plan att få dig ner i hans säng? Kollegorna på kontoret som beter sig som skit men ändå försöker verka som att de bryr sig om dig - är de dina vänner eller är du placerad högst upp på deras prata-skit-lista? Kompisen som alltid ber dig om hjälp men aldrig tycks finnas där när du räcker ut din hand för stöd - är hon en vän i alla väder, eller bara någon som vill leka hos dig när det regnar på hennes gata?

Det känns tråkigt att vi ska behöva misstro sanningen i det våra medmänniskor gör, men tyvärr inser jag gång på gång att vi måste göra det. Det går inte att tänka att bara för att du gör en sak med ett ädelt och äkta motiv så gör alla andra det. Folk blir lurade och svikna så ofta att det inte går att tro längre att alla har ärliga intentioner.  Frågan är hur man genomskådar dem som inte vill dig gott utan bara ser dig som ett medel för sitt eget välbefinnande? Nej en stämpel vore på sin plats, själv har jag redan min, långt ner på vänstra sidan av ryggen och än har jag inte blåst eller lurat nån. Jag önskar jag kunde säga det samma om delar av min omgivning.

Har nyss skickat in min första krönika jag skrivit för Uppsala.com /Uppsalavimmel.com. Tog mig lite tid att bestämma vad den skulle handla om men så ikväll så stod det bara helt klart. Låter er veta när den är publicerad. Helt klart läsvärd och nåt som borde få er att börja tänka.

Jag har förlorat en bh. Skulle tvätta den i lördags men på grund av mangelproblem, vilket gjorde mig sur, så struntade jag i det. Idag när jag skulle ha den för att svetta ner den lite till på dansen så var den borta! Jag har letat  (2 gånger) bland tvätten som åkte med upp igen från källaren, men där finns den inte. Jag dök dessutom på tjejen som tvättade ikväll när jag var på väg till salsan. Ingen bh gick att finna. Så nu är frågan vem har av misstag fått med sig eller med flit tagit min bh?! Att just den här försvunnit gör mig extra förbannad jag har nämligen köpte tre par trosor som matchar just den (har a thing för matchande underkläder). Tror jag ska göra en efterlysning på en lapp i tvättstugan. Kanske till och med med ett kort på tyget med. Skit också!

Visade sig att Micael Bindelfelds releasefest för sin bok om festfixande inte bara var en tillställning för bokfolk och att kändisarna sen skulle komma på en egen fest. Nej då cocktailpartyt jag fick gå på var också det som besöktes av Carola, Börje Salming och Gudrun Schyman (vilken trio) och de flesta andra inom kändiseliten. Funderar nästan på att bara för skoj skull göra en lista över dem jag minns var där för det kändes verkligen som att alla var där. Kul, kul att få gå på sin första tillställning anordnad av Sveriges festfixare nr 1, hoppas det blir någon mer i framtiden (räknar inte med det men vore kul).

Jag är just nu så arg så jag funderar på att jag ska sätta mig och gråta i ren frustration. Har dagen till ära bokat tvättid i tvättstugan bara för att tvätta massa sängkläder (kan tvätta annat i lägenheten), detta trots att jag har massor jag måste plugga. Nu är lakanen, örngotten och påslakanen blöta och väldigt många till antalet, men då har några jävla idioter skitat ner mangelrummet jättemycket och lämnat det så. Nu tänker ni kanske att så skitigt kan det väl inte vara, hon kan nog bara städa lite. Tänk er då att skiten kommer av att man grävt upp hela gatan utanför och bytt ut rör i huset. Golvet i mangelrummet är alltså täckt av lera och grus, mangeln och bänken är täckta av nån plast som är jätteskitigt. Det ser enkelt uttryckt ut som en byggarbetsplats. Så nu står jag här med alla mina lakan, ingen mangel och ett humör som skulle kunna få de mest konfliktsugna personer att backa. Jag är förbannad som bara den. Eller kanske mest frustrerad. Ahhhhhh!

Ibland undrar jag hur det går till. Det där med att alla känner alla. Jag menar hur blir det så. Hur kan det komma sig att två personer jag träffar på helt olika ställen i helt olika sammanhang under samma vecka känner varandra. Varför?

Ligga på stranden eller åka bil på jobbet ger tydligen ingen vidare bra kondition. Efter sommarens jobb- och semesterveckor så har min kondition gått från att vara hyfsat bra till att vara mindre bra. Salsan idag gick bra dansmässigt, men jag anser att jag blev trött ALLDELES för fort. Aj, aj bara planera in gymbesök snarast möjligt för så här kan vi inte ha det. Visst är det mysigt när hjätat slår hårt i kroppen när man dansar, men det ska inte bero på trötthet! :) 

Hösten är här och det innebär inte bara yllejackor och fingervantar. Nej det innebär även nya fritidsaktiviteter. Efter sommaruppehåll och tillfällen att förslappas så är det om en timme dags att ge sig ut på salsagolvet igen. Slapp uppsala stil på dansandet ska bytas mot salsa à la LA Style. Ska verkligen bli spännande att se om vårens moves ligger inbäddade i musklerna redo att plockas fram eller om kroppen plötsligt utrustats med två vänsterfötter. Rapport i ärendet kommer att avläggas.

Första etappen avklarad, garderoben är rensad (även om jag kanske ska gå igenom den ännu en gång. Måste någongång sluta spara på saker jag inte tänker använda). Nu väntar klädkammaren (som förvarar dammsugare, väskor, träningskläder, lakan etc etc etc) vilken inte kunde vara mer kaosartad och illa planerad. Jag är ju dessutom en vän av ordning så detta gör mig inte glad. I samband med den ska även överskåpet i hallen gås igenom och lådor jag inte öppnat sen jag flyttade in för två och ett halvt år sen ska ses över. Sideboardet i vardagsrummet borde också byta innehåll och delar av det placeras i köksskåpen. Bokhyllan ska gås igenom och snyggas till. Högen eller rättare sagt högarna med papper ska sorteras. Vindsförrådet borde få hyllor så jag kan komma in där utan att lyfta ut saker och klättra över annat (tror inte ens extrasängen som står i vardagsrummet går in längre!). Som ni ser, och jag med till min fasa, så verkar min höst rätt fullspäckad. Sen har vi ju skola och jobb på det. Och det där glammiga partylivet som jag skulle påbörja innan min studenttid är över. Och alla dejter jag önskar bli bjuden på. Och alla uppföljningsdejter jag sen vill fylla min kalender med ;) Jaha ha en trevlig höst så ses vi till nästa sommar, söker ni mig så finns jag någonstans mellan bortskänkningspåse sju och färgglad mapp tjugotre.

Okej det blev mer än två veckors bloggavbrott, men nu är jag i alla fall tillbaka och ska förhoppningsvis ha lust och ork att skriva. Har väl egentligen haft lust att skriva även tidigare dagar denna vecka, men som så lätt sker när man har semester så har orken svikit. Jag upptäcker gång på gång hur jag kommer in i något slags zombieläge där jag varken orkar äta, dricka eller göra nåt. (okej ingen orsak att oroa sig jag svälter inte mig själv, jag låter bara kroppen bli lite onödigt hungrig och svag för att jag är för lat för att göra annat). Nu är det i alla fall strax dags att kravla sig tillbaka till verklighet och vardag igen, ett måste som känns både lockande och skrämmande. I den här vardagsverkligheten planerar jag att bloggandet ska ingå och att det ska ske i en mer kontinuerlig form än tidigare.

Är det förresten någon som vet vad tv-serien hette som handlade om dinosaurier där pappan i familjen jobbade som byggnadsarbetare och när han kom hem så ropade han Honey I'm home? Har undrat över det i en massa år.