3 jan Inspector Tidholm

Jag brukar inte tillhöra dem som i första taget klurar ut vem som är mördaren i en Agatha Christie-deckare. Eller den som förstår vem som mördar alla människor i grevskapet Midsomer. Men ikväll överträffade jag mig själv.

Tittade på ett av de alltid lika spännande avsnitten av Kommisarie Lynley. Elisabeth George egen överklass polis med sin trogna, trätande vapendragare Barbara Havers. Ett team att lite på om man tänkt sig att bli mördad i England. En duo att frukta om man tänkt mörda i England.

Och så till hur jag överträffade mig själv. Jo gott folk det ska jag för er berätta. Jag listade ut vem som var mördaren, långt innan det var uppenbart. Eller ja i alla fall långt innan det i vanliga fall brukar vara uppenbart för mig. Ni vet då det börjar gå så långt så kameran dröjer sig kvar på mördaren lite extra länge eller kör ett tättskott på någon viktig detalj som mordvapnet.
Jag är nu fylld av spännd förväntan på att se om detta var ett one hit wonder eller om jag blivit lite skarpare, lite smartare och lite mer klarsynt. För vem vill inte utvecklas till det bättre.

27 dec Ally McBeal

En riktig hit till tv-serie är tillbaka. TV4 Plus sänder nu repriser av de senaste årens kanske bästa serie. Slutet av 90-talet och början av det nya milleniumet lystes upp av detta one hit wonder. Men som de flesta serier blev den lite mindre bra ju längre tiden gick. Repriserna är dock än så länge i början av loppet så än kan man njuta en stund då man har tid och kommer ihåg.

Jag har upptäckt att serien ger mig något annat nu idag än vad den gjorde för ett antal år sedan. Jag tror mig kunna se på saker annorlunda och känna igen mig i nya saker och karaktärer. Jag har dessutom, kul nog, ändrat mig kring vem jag tycker är seriens snygging. Förut var det Allys ständiga EX Billy. Idag är det en minst sagt mer otippad karaktär som får det att dra lite extra i smilbanden. The man with the fishisms, Richard Fish. Jag tycker den här sortens upptäckter är fescinerande för de är ett tydligt bevis på att livet inte står still. Att även om jag inte märker att jag växer och förändras så gör jag det.

Lite mindre roande är kanske att jag mer och mer tycker jag liknar Ally. Inte till utseendet utan till sätt och tankar. Detta är mindre kul för att jag sist jag såg serien uppfattade henne som mer tokig än klok. Och vem vill vara det.

27 dec Kärleksagenterna

Såg just att Sveriges Television gett sig på att göra en barnversion av TV3:s program Singelcoacherna. Här är namnet istället Kärleksagenterna och dem som coachar och coachas är barn. Att bedömma deras ålder är svårt. Det känns ibland som att när man själv tagit sig förbi mellan- och högstadiet så är det väldigt svårt att skilja dem som befinner sig där nu åt. Om någon är liten femma eller en stor åttan blir plötsligt svårare än man någonsin väntat sig att bedöma.

Hur som helst var programmet till viss del en rejäl rip off på treans satsning. Lite trist, men kan dock säga att det tog sig. För är det något som barn har så är det förmågan att se det enkla i livet och dess mysterier. Och tipsen om hur man bäst ber någon om förlåtelse (msn fanns med, oj oj vad livet förändras, vad hände med en lapp i jackfickan) eller hur man ska göra om man vill få pussas lite, passar faktiskt även en vuxen.

Kanske finns skäl att titta på barnprogram lite oftare. Verkar trots allt som att de har de enkla svaren på de lätta frågorna.

21 dec Vana eller ovana?

Hur stark är egentligen vanans makt? Vad får dig att hålla fast med både näbbar och klor i något du från första början fått i princip av en slump? Och hur kommer det sig att du en dag ändå vågar släppa taget? Beror det på att tiden inte bara läker alla sår utan dessutom lossar alla grepp? För nu har det hänt. Efter att ha haft mobiltelefon i 10 års tid så är jag på väg att överge Nokia till förmån för en SonyEricsson. Ett litet steg för de flesta - ett jättehopp för mig.

Kan inte exakt förklara vad det är som fått mig att sträva emot ett byte av mobilfabrikat det senaste deceniumet, men hållit mig långt från denna förändring har jag i alla fall. Mycket är det nog vanans stenhårda makt. Min första mobiltelefon var en stor och klumpig Nokia och även om efterträdarna varit både mindre och nättare så har den finska mobiljätten hållit mig i ett stadigt grepp. Varje gång det har diskuterats val av mobiler så har jag stått på mig om att Nokia ska det vara, i alla väder. Tilläggas kan nu att jag har en stark anknytning till Ericsson, med både familjemedlemmar och nära bekanta i företaget. Men inte ens detta har fått mig att vika från grannen i öster. Vilken pina jag måste ha varit alla dessa år.

Min beundransvärda trohet visar sig även på andra ställen i mobilindustrin. Valet av operatör har också det varit en tid av lång och trogen tjänst. Här är det Telia som fått del av mina pengar. Trots att de har de minst fördelaktiga vilkor för refillkort som jag tror man kan hitta! I nästan tio år betalade jag 4 kronor / minut för att ringa. Mina kompisar som hade andra operatörer kunde stoltsera med 69 öre och gratis samtal till andra användare av samma operatör. Men jag, jag höll fast vid mitt Telia.

- De har ju bäst täckning på sitt nät. Ja du Louise, som boende i Uppsala så måste du ju verkligen märka av det.

Sen i somras tyckte jag ändå att det var dags att ta mitt förnuft till fånga. För det kan väl knappast inte vara rimligt att ha så höga minutkostnader att man inte vill ringa? Så jag bytte. Modigt kanske ni tänker nu. Duktigt att jag tog tag i mig själv och besegrade vanans makt. Hm, därom tvistar de lärda. Jag bytte nämligen till Halebop. Dels för att det var billigt, men ett av mina starkaste argument var...för att de använder Telias nät


20 dec Glamourprinsessan

Modeorakel enligt Aftonbladet, Årets bloggare enligt Plaza, den sjunde viktigaste personen i mediesverige enligt Expressen, trevlig och framgångsrik enligt...mig. Imorse träffade jag Karolina Lassbo, soon to be nybakad jurist hämtad direkt från en av Uppsalas otaliga studentkorridorer. En ung kvinna osandes flärd och lyx även halv nio en onsdagsmorgon. Kanske var hon extra piffad för sin medverkan i TV4:s Nyhetsmorgon GävleDalarna Uppland, men något får mig att tro att hon frambringar en del glamouravundsjuka även måndag, tisdag, torsdag. Och vad kan man vänta av en tjej som går under namnet Glamourprinsessan.

Detta är ingen hyllning till Karolina Lassbo. Men sittandes här på min kammare skrivandes detta blogginlägg, kan jag inte låta bli att skänka några rader till årets bloggare. Hon har ändå lyckats göra det jag gör just nu till något lönsamt och maktskänkande. Det tycker jag är värt att notera. Vissa väljer att se det som imponerande, andra kanske som ett bevis på att det var bättre förr. Jag stannar vid att säga att det är fascinerande vilken utgångspunkt man än väljer.

De senaste dagarna har fyllts av en del bloggprat med mina kollegor och det jag kan konstatera är att skepsisen är stor. Varför ska vi plötsligt göra våra dagböcker offentliga och varför tycks inga detaljer vara heliga längre? Och den kanske största frågan av alla, varför vill folk läsa om det? Den sista frågan ser jag inget större problem med att svara på, för för mig är det enkelt. Nyfikenhet, avundsjuka, vetgirighet, självupphöjelse - där har ni ert svar. Har vi inte alltid velat veta vad kompisarna skvallrar om borta i hörnet. Velat höra om personer vi tycker har ett mer spännande liv, ett liv vi önskar vi själva en dag ska ha. Velat veta allt om just allt, men också om ingenting. Och visst är det också skönt att läsa om dem vi inte vill vara som. Någon som ger oss chansen att tänka, jo jag är nog rätt bra ändå. Frågorna om varför vi ska ha offentliga dagböcker eller varför inga detaljer är privata och heliga längre, är dock svårare att svara på. Här vore det kanske läge att koppla in en statsvetare eller beteendevetare.

För er som blev nyfikna på Glamourprinssesans TV4-medverkan rekommenderar jag en titt på
www.tv4.se/uppland, "våra sändningar", nyhetsmorgon 20 december 2006 del 1 och del 2.