Tidholms tankar

...av Ensam mamma söker! Serien har verkligen fångat mitt intresse och engagemang och fanns det en dvd-box att köpa med alla avsnitt så skulle jag nog få göra det. Jag menar att nu gå och vänta vecka in och vecka ut för att se om Gävle-Per blir den som får Susanna eller inte, det är ju ooolidligt ;), Idag lyckades jag få mig en rejäl cliff hanger då inspleningen på dvd:n tog slut precis när Susannes Måns säger "Jag har ju alltid gillat barn, men..". Ja vadå men? Hallå vad sa karl - men, nu när jag träffats Susannes så har jag ändrat mig. Nej om tv-kanalerna någon gång kunde hålla sina tablåer så man kan spela in mellan dem angivna klockslagen och slippa lägga på några minuter i början och slutet för att vara säker på att få se det man räknat med.

Vet inte varför jag tycker om Ensam mamma söker så mycket. Jag tycker ju egentligen att den här typen av program är hemska eftersom man utsätter människor för så mycket onödig sorg. Själv skulle jag aldrig ställa upp i nåt liknande, risken att bli sårad och bortvald är tillräckligt stor i vardagslivet. Jag behöver inte söka situationer där detta nästan är utlovat. Något är det i alla fall som får just den här produktionen att krama mitt hjärta och inte skapar avsky eller irritation som tidigare relaterade serier gjort (the bachelor till exempel). Kanske är det att det är så svenskt, så enkelt och oskyldigt på något besynnerligt sätt. Här finns inga rosor som ska delas ut eller fancy dinners som ska ätas i månens sken. Nej här funkar dansband på en camping en svensk sommarkväll lika bra, och en kokt korv med bröd känns inte ens uteslutet på någon av alla dejter som ändå ska genomföras. Det är på sätt och vis som livet är mest.