Tidholms tankar

Japp, jag har sagt det förut och tänker nu säga det igen - vad vore livet utan musik och igenkännande texter! Det går inte en enda dag i mitt liv då inte musiken är närvarande. Oftast får jag hjälp av andra att bringa toner till mina öron, men om inget annat finns till hand så är mina stämband mig ständigt trogna. Och om jag mot all förmodan inte skulle kunna använda mig av dem på grund av en borttappad röst, då sköter hjärnan jobbet - jag får helt enkelt höra musiken inuti mitt huvud. Att tänka sig mitt liv utan musik är därför svårt och något jag inte ens vill göra, för jag älskar musik. Jag älskar toner och framförallt så älskar jag ord. Jag är en textfantast. Hungrigt letar jag efter älskade låttexter på google, för att se till att varje ord som kommer ur min mun när jag trallar med ska vara det rätta. Med veckad panna, drömmande blick och fingrar som hejdlöst ger sig på datorns tangenter, skriver jag mina egna texter. Texter om hopp och längtan, texter om sorg, ilska och vemod. Texter till låtar jag en dag hoppas finna en musiker till. Och jag älskar det. Orden har plötsligt blivit så viktiga för mig. De är inte bara något som ska harmoniera med den härliga melodin, de har ett egetvärde. Kanske till och med ett större värde än musiken i sig. Och kanske är det inte så konstigt att de betyder så mycket för mig dessa låttexter, för hur bygger du en fantastisk helhet utan under till delar.