Tidholms tankar

Muffins är en hel vetenskap. Jag tycker mycket om muffins, både bra och dåligt tyckande. Muffins är godare än godaste ibland och pengaslöseri andra gånger. Jag undrar ibland hur det kan vara en sådan konst att få till goda muffins, för en konst måste det vara när så ofantligt många misslyckas med detta. Jag har nästintill slutat äta dessa bulliga små bakelser annat än när de kommer ur min egen ugn, detta eftersom jag gång på gång blir besviken. Antingen är de för stabbiga, har en konstig och oidentifierbar bismak eller sägs ha smaken av en frukt trots att detta inte riktigt kan styrkas (blåbärsmuffins är enligt mig inte en vanlig muffins som garnerats med blåbär). Jag tycker att jag själv gör riktigt goda muffins och blir därför så besviken på att andra inte lyckas, för jag är inte ens någon mästare bland plåtar och slickepots, snarare en medelmåtta till bagare.

N'är det nu är så svårt att hitta goda muffins så vill jag här komma med ett tips och även en varning. Tipset är muffinsarna på Brunos café i Brunogallerian på Götgatan i Stockholm - de är väldigt goda (har bara testat en, men den sa allt). Varningen blir istället de flesta muffins du hittar på Uppsalas cafér. Ett råd är att kolla om de bakar dem själva eller om de har pappersformar som vittnar om att de gjorts på annat håll. Väldigt många fik i denna stad köper nämligen muffins från samma leverantör och dessa faller åtminstone inte mig i smaken. Några som bakar egna är Konditori Fågelsången vid Svandammen och dem brukar vara ganska goda.

Så, undrar hur många gånger jag skrivit muffins i detta inlägg - till mitt försvar vill jag dock säga att synonymerna för detta bakverk är få.