Tidholms tankar

Jag brukar inte tillhöra dem som i första taget klurar ut vem som är mördaren i en Agatha Christie-deckare. Eller den som förstår vem som mördar alla människor i grevskapet Midsomer. Men ikväll överträffade jag mig själv.

Tittade på ett av de alltid lika spännande avsnitten av Kommisarie Lynley. Elisabeth George egen överklass polis med sin trogna, trätande vapendragare Barbara Havers. Ett team att lite på om man tänkt sig att bli mördad i England. En duo att frukta om man tänkt mörda i England.

Och så till hur jag överträffade mig själv. Jo gott folk det ska jag för er berätta. Jag listade ut vem som var mördaren, långt innan det var uppenbart. Eller ja i alla fall långt innan det i vanliga fall brukar vara uppenbart för mig. Ni vet då det börjar gå så långt så kameran dröjer sig kvar på mördaren lite extra länge eller kör ett tättskott på någon viktig detalj som mordvapnet.
Jag är nu fylld av spännd förväntan på att se om detta var ett one hit wonder eller om jag blivit lite skarpare, lite smartare och lite mer klarsynt. För vem vill inte utvecklas till det bättre.