21 dec Vana eller ovana?

Hur stark är egentligen vanans makt? Vad får dig att hålla fast med både näbbar och klor i något du från första början fått i princip av en slump? Och hur kommer det sig att du en dag ändå vågar släppa taget? Beror det på att tiden inte bara läker alla sår utan dessutom lossar alla grepp? För nu har det hänt. Efter att ha haft mobiltelefon i 10 års tid så är jag på väg att överge Nokia till förmån för en SonyEricsson. Ett litet steg för de flesta - ett jättehopp för mig.

Kan inte exakt förklara vad det är som fått mig att sträva emot ett byte av mobilfabrikat det senaste deceniumet, men hållit mig långt från denna förändring har jag i alla fall. Mycket är det nog vanans stenhårda makt. Min första mobiltelefon var en stor och klumpig Nokia och även om efterträdarna varit både mindre och nättare så har den finska mobiljätten hållit mig i ett stadigt grepp. Varje gång det har diskuterats val av mobiler så har jag stått på mig om att Nokia ska det vara, i alla väder. Tilläggas kan nu att jag har en stark anknytning till Ericsson, med både familjemedlemmar och nära bekanta i företaget. Men inte ens detta har fått mig att vika från grannen i öster. Vilken pina jag måste ha varit alla dessa år.

Min beundransvärda trohet visar sig även på andra ställen i mobilindustrin. Valet av operatör har också det varit en tid av lång och trogen tjänst. Här är det Telia som fått del av mina pengar. Trots att de har de minst fördelaktiga vilkor för refillkort som jag tror man kan hitta! I nästan tio år betalade jag 4 kronor / minut för att ringa. Mina kompisar som hade andra operatörer kunde stoltsera med 69 öre och gratis samtal till andra användare av samma operatör. Men jag, jag höll fast vid mitt Telia.

- De har ju bäst täckning på sitt nät. Ja du Louise, som boende i Uppsala så måste du ju verkligen märka av det.

Sen i somras tyckte jag ändå att det var dags att ta mitt förnuft till fånga. För det kan väl knappast inte vara rimligt att ha så höga minutkostnader att man inte vill ringa? Så jag bytte. Modigt kanske ni tänker nu. Duktigt att jag tog tag i mig själv och besegrade vanans makt. Hm, därom tvistar de lärda. Jag bytte nämligen till Halebop. Dels för att det var billigt, men ett av mina starkaste argument var...för att de använder Telias nät


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback