Får man ha så här trist?
Har varit sjuk sen i tisdags och förutom att ha genomlidit en massa jobbiga dagar liggandes i sängen skitsjuk så ska jag nu på tillfrisknandets väg ha så enormt tråkigt. Å i Paris av alla städer, fy tusan!
Glad Påsk
Ät mycket ägg, särskilt sorten som är i två delar och fyllda med godis. Något sånt blir det nämligen inte för min del i år eftersom det är Sverige som är smågodislandet inte Frankrike :(. Men men jag ska på påskmiddag i alla fall med några andra svenskar och ryktet säger att det kan bli både snaps och sill, så jag lider inte!
1 månad
Idag är det en månad sen jag anlände till Paris (och två månader och en vecka tills jag återvänder hem). Det känns som att tiden sprungit iväg. Trots att jag vissa stunder velat störta iväg till flygplatsen och sätta mig på första bästa plan hem så har tiden gått otroligt fort. Jag är redan inne på min fjärde skolvecka, tänka sig. Undrar hur mycket jag kommer hinna lära mig innan tiden runnit ut? Mycket hoppas jag, men annars kommer jag vara nöjd ändå.
Surfar i trappuppgången
Woho nu kan jag använda internet hemma. Eller nästan i alla fall, jag får gå ner några våningar och sitta i trappen men ändå :)
Igår var jag på gospelkonsert det var jättekul och idag var jag på en stor body- och fitnessmässa.
Usch det värsta med att sitta här att det bråkas så mycket i vissa lägenheter i huset och det är obehagligt att höra. Särskilt när man inte vet hur allvarligt det är och vad de skriker om.
Vart tar soporna vägen?
Den senaste veckan så har det ställts ut en himla massa sopor på gatan där jag bor i Paris. Med sopor menas inredningen till en restaurang, soffor, sängar och sånt. Helt vanliga sopor alltså ;) haha. Det jag funderar över är vart tar all skit vägen?? Sopgubbarna som kommer med sin stora bil och tömmer våra tunnor tar då i alla fall inte hand om skräpet det har jag sett med egna ögon. Så vem är det då?
Nu känns det bättre
Efter en rolig helg så känns Parislivet bättre. Jag har fått nya kompisar som jag fick leka med både lördagen och söndagen så ensamheten börjar dra sig tillbaka. Skönt. Igår så var jag och två nyfunna vänner på Musée d'Orsay och såg en massa kända målningar. Första söndagen i varje månad så har de flesta Paris museum gratis inträde så vi tyckte det var ett gyllene tillfälle att vara finkulturella. Efter besöket blev det fika på ett dyrt men tydligen känt café, jättegoa grejer hade dem där.
Idag är det skola igen och lite annat fixande och imorgon då kommer äntligen Ikea med sängen. Är dock lite spänd över hur de ska lyckas få upp den i lägenheten.
Ska snart skriva ihop lite tips till den som tänkt besöka Paris eller rent av flytta hit för jag har under mina två veckor här redan hunnit lärt mig ett och annat om det franska systemet. Men det får bli senare, nu ska jag nog gå och köpa liet croissanter och sen är det lektionsdags.
Idag är det skola igen och lite annat fixande och imorgon då kommer äntligen Ikea med sängen. Är dock lite spänd över hur de ska lyckas få upp den i lägenheten.
Ska snart skriva ihop lite tips till den som tänkt besöka Paris eller rent av flytta hit för jag har under mina två veckor här redan hunnit lärt mig ett och annat om det franska systemet. Men det får bli senare, nu ska jag nog gå och köpa liet croissanter och sen är det lektionsdags.
Loneliest city of all
Sahara Hotnights sjunger att Tokyo är den ensammaste staden av alla, kanske är det så inte vet jag - japanskorna i min klass är då i alla fall mer än trevliga och välkomnande. Just nu tycker jag dock att Paris kvalar in som jäckligt ensamt, i alla fall för min del. Igår och imorse så hade jag mer än gärna packat mina saker och tagit första flyg hem för att vara i denna stora stad utan vänner är allt annat än kul. Nu känns det lite bättre, men långt ifrån bra. Hade jag haft Internet hemma så hade det ju underlättat enormt eftersom jag då kan prata med folk när jag sitter hemma hela kvällarna. Men nej då så bra ska jag visst inte ha det.
Min rumskompis är jättesnäll, men nästan aldrig hemma och eftersom vi är så väldigt olika så tror jag inte vi kommer hitta på särskilt mycket tillsammans. I min klass så går det mest japaner och andra som knappt kan engelska (och är lite svårt att lära känna varann på mycket knackig franska från båda håll) och folk kommer och går hela tiden. Har fått kontakt med en svensk tjej som jobbar här via en kompis hemma så hoppas på att träffa henne imorgon, men ikväll blir det nog en sväng till Internetstället på gatan. Och franskakurs med tv:n. De fransmän jag redan känner och hoppades kunna träffa en massa när jag är här har jag inte sett ännu, hoppas det blir snart, men jag vet inte. Så just nu är jag jävligt ensam.
Min rumskompis är jättesnäll, men nästan aldrig hemma och eftersom vi är så väldigt olika så tror jag inte vi kommer hitta på särskilt mycket tillsammans. I min klass så går det mest japaner och andra som knappt kan engelska (och är lite svårt att lära känna varann på mycket knackig franska från båda håll) och folk kommer och går hela tiden. Har fått kontakt med en svensk tjej som jobbar här via en kompis hemma så hoppas på att träffa henne imorgon, men ikväll blir det nog en sväng till Internetstället på gatan. Och franskakurs med tv:n. De fransmän jag redan känner och hoppades kunna träffa en massa när jag är här har jag inte sett ännu, hoppas det blir snart, men jag vet inte. Så just nu är jag jävligt ensam.
Japansk fotofest
Har just deltagit i vad jag skulle vilja kalla en japansk fotofest. På skolan här i Paris är det mycket japanska studenter och idag skulle två ur min klass åka hem. Jag har bara träffat dem fyra gånger men det gjorde visst ingen skillnad jag skulle självklart vara med på alla foton. Alla foton lika md mååånga foton. Men jag som är ledsen för att jag har inte har några vänner här i Paris ställde så klart upp. Det verkar som att fotoposen som gäller just nu för japanerna är v-tecknet. Jag vet inte om det står för victory eller nåt annat men jag härmade dem andra och gjorde det på några av korten. Bara följa trenden antar jag.
Forsta veckan i Paris
Finns ett ord som latt kan sammanfatta dessa forsta dagar i Paris och det ar forvirring. Kan saga att jag finner det mesta har svart att forsta. Spraket funkar val bra, men att fatta deras system for det ena och det andra ar inte latt. Tangentborden pa datorn ar helt annorlunda, metrokorten fungerar inte pa samma satt som har och den satans mobiltelefonin ska vi inte ens tala om. Eller det kanske vi visst ska for den ar det mest bisarra jag stott pa. Lat mig saga att fransmannen tar betalt for allt man kan nar det galler telefoni. Jag kan inte ens avgora om det ar vart for mig att skaffa ett franskt nummer eftersom kostnaderna for att ringa ar ungefar de samma som om jag ringer fran min svenska mobil. Det knappaste av allt ar kanske att de pengar du laddar ditt mobilkort med bara ar giltiga i ett visst antal dagar, sen forsvinner det du inte hann anvanda. Sjukt, sjukt sjukt.
Paris annars ar fint och ratt varmt ocksa. Imorgon sa borjar jag i skolan, det ska bli spannande. Provakte dit i forrgar och det tar lite mer an en timme sa kommer fa ga hemifran vid sju for att vara pa den sakra sidan.
Idag vet jag inte vad jag ska hitta pa, det ar sondag sa en hel del ar nog stangt. Blir kanske lite pluggande hemma och en promenad.
Paris annars ar fint och ratt varmt ocksa. Imorgon sa borjar jag i skolan, det ska bli spannande. Provakte dit i forrgar och det tar lite mer an en timme sa kommer fa ga hemifran vid sju for att vara pa den sakra sidan.
Idag vet jag inte vad jag ska hitta pa, det ar sondag sa en hel del ar nog stangt. Blir kanske lite pluggande hemma och en promenad.
Nu åker jag
Hej Johannas mamma, Sandra och alla ni andra som tycker det är förkastligt att jag aldrig skriver. Imorgon så flyttar jag till Paris, i alla fall för några månader framöver och vem vet kanske kan jag änka mig att blogga lite då. Skulle ju kunna ses som en resdagbok. Vad tror ni om det? Jag lovar inget, men jag ska absolut tänka på saken. Nej dags att fortsätta fixa en stund och sen sova.
Au revoir
Den som söker han finner
Just nu känner jag lyckan av att hitta gamla vänner genom facebook. Jag förlorade den ena för 10, 15 år sen och den andra för närmare 20 år sen. Men nu är dem funna igen :). Kanske leder det inte till återvunnen vänskap men nu vet jag i alla fall vart dem finns och hur dem har det. Och det betyder mycket. Det är lite så om ett kapitel i mitt liv kunnat avslutas och att ännu en pusselbit lagts på plats. Det känns skönt. Befriande på något sätt. Men mest av allt känner jag glädje.
Skam går på torra land
Är ju med lite nedböjt huvud och i smyg jag kryper in här på min egen blogg. Varför kanske nån undrar? Medan andra skriker - Det bör du!! Jag vet att jag inte skrivit på oförsvarligt länge, kunde nästan lika gärna ha stängt bloggen. Men det gjorde jag inte. Och vissa av er fortsatta att komma, knackade på varenda dag. Förhoppningsfulla kanske till en början men precis som året led mot ett slut så gjorde ert tålamod det samma. Jag tänker inte brista ut i ett rungande -Jag är tillbaka. Men hoppas på att titta in lite mer frekvent framöver.
Det som står högst på dagordning numera är att skriva klart c-uppsatsen. På tisdag ska den lämnas in och vi (jag och min älskade uppsatspartner - inte ironikiskt i do love her) är inte klara. Inte ens nära. Men vi misströstar inte, för vi har det mesta i våra små söta huvuden tror vi. Ska bara pressa ner det på datorn också.
Nej dags att kicka igång dagen med frukost och empiriskrivande.
Ciao (letar förresten fortfarande efter boenede i Paris slutet feb- slutet maj, så tipsa tack)
PS. Jag vet att Ciao inte är franska, oroa sig inte.
Adress okänd
Jag är en planerande person. Jag tycker om att ha ordning och reda på såväl tillhörigheter som planer. Kanske är det på grund av detta som jag är en så nyfiken natur - jag vill veta helt enkelt. Veta vart skåpet ska stå, vem som ställde det där och om det finns någon som har planer på att flytta det. När jag inte vet saker kan jag lätt bli oroad och känna mig stressad, ovissheten skapar hellre tankar om motgång och besvär än om medvind och vinst. Jag vet att det är det dummaste man kan göra att tänka i negativa banor eftersom ett av knepen för att nå dit man vill är just visualisering, så jag ska försöka bättra mig jag lovar.
Från och med idag finns det en mindre oklarhet i mitt liv, jag har nämligen bokat min språkresa till Paris. Den 25 februari bär det av och sen blir det skolgång på franska i minst 13 veckor (läskigt). Men med den klarhet växte en av min tillvaros oklarheter, nämligen vart jag ska bo när jag studerar i Frankrike. Min adress från och med mitten av februari 2008 går ännu under namnet OKÄND. Det kommer säkerligen att lösa sig, förhoppningsvis förr snarare än senare, men idag är det ett stort frågetecken av den skrämmande sorten. Kollar man sedan hyrmöjligheter i denna kärlekens stad så inser man att det är bäst att hitta man illa kvickt för det är dyrare än dyrt. Eller vad sägs om 100 000 kr för ett rum på 10 kvm från 19 februari till 31 maj? Så om någon har tips på hur jag hittar boende till rimligt pris i Paris eller krokarna hör av er?
Från och med idag finns det en mindre oklarhet i mitt liv, jag har nämligen bokat min språkresa till Paris. Den 25 februari bär det av och sen blir det skolgång på franska i minst 13 veckor (läskigt). Men med den klarhet växte en av min tillvaros oklarheter, nämligen vart jag ska bo när jag studerar i Frankrike. Min adress från och med mitten av februari 2008 går ännu under namnet OKÄND. Det kommer säkerligen att lösa sig, förhoppningsvis förr snarare än senare, men idag är det ett stort frågetecken av den skrämmande sorten. Kollar man sedan hyrmöjligheter i denna kärlekens stad så inser man att det är bäst att hitta man illa kvickt för det är dyrare än dyrt. Eller vad sägs om 100 000 kr för ett rum på 10 kvm från 19 februari till 31 maj? Så om någon har tips på hur jag hittar boende till rimligt pris i Paris eller krokarna hör av er?
Mörkt och kallt
Det är förvånande att jag efter 23 svenska vintrar fortfarande inte vant mig vid varken kylan eller mörkret. Varje år kommer det och omsluter mig på ett nästan chockartat sätt. - Huh vad var det där, en grå kall filt drogs plötsligt över världen.
Jag märker hur mycket jag påverkas av vädret och bristen på ljus. Jag blir lätt lite håglös och får svårt att ta mig för saker. I år tycks vara ett av de värsta åren, trots att det idag är 5:e december så har jag inte ens varit upp på vinden och hämtat ner mitt adventspynt - något som aldrig hänt förut! Jag köpte förra veckan hem en för mig ny sorts glögg med hjortronsmak, men den står fortfarande oöppnad i köksfönstret. Jag var dock upp redan vid sju imorse för att kolla på julkalendern, så jag har inte helt givit upp jakten på julstämningen.
Jag märker hur mycket jag påverkas av vädret och bristen på ljus. Jag blir lätt lite håglös och får svårt att ta mig för saker. I år tycks vara ett av de värsta åren, trots att det idag är 5:e december så har jag inte ens varit upp på vinden och hämtat ner mitt adventspynt - något som aldrig hänt förut! Jag köpte förra veckan hem en för mig ny sorts glögg med hjortronsmak, men den står fortfarande oöppnad i köksfönstret. Jag var dock upp redan vid sju imorse för att kolla på julkalendern, så jag har inte helt givit upp jakten på julstämningen.
Det var inte min tur idag...
...å det är jag glad för. Jag är lycklig över att det inte var tid för mig att dö än för jag har aldrig varit så nära en livsfarlig bilolycka som jag var ikväll. Det finns många om. Om vi kört fortare, om någon annan bil funnits i närheten när vi sladdade mellan körfälten, om föraren inte lyckats behålla lugnet och istället dragit för hårt i ratten eller bromsat i panik. Som tur var så skedde inga om och olyckan kunde stanna vid en nästanhändelse. Jag är fortfarande lite chockad, men jag mår ändå mycket bra.
Tack mina skyddsänglar, ikväll behövde jag er.
Tack mina skyddsänglar, ikväll behövde jag er.
Mamma och dotter
Jaha, efter både påtryckningar från Johanna och hennes mamma (!) så vågar jag ju inte vänta längre med att skriva. Mammor ska man lyssna på även om de är någon annans.
Har väl inte känt mig så jätteinspirerad till att skriva sista tiden och den inspiration jag fått har använts på annat håll. Bloggandet har ju blivit så enormt stort nu och med det självklart även konkurrensen och jag har väl känt att jag kanske inte har viljan att engagera mig så mycket att jag kan mäta mig med alla superbloggare där ute.
Hm vad ska jag skriva nu då. Just nu så handlar mitt liv mycket om att skriva c-uppsats, lära mig franska igen ( sju års studier av språket är som bortblåsta ur minnet), fundera på framtid och det som varit. Samt vara lite vintrigt trött och hängig. Hm, kul värre :/ . Fast troligtvis så är det väl just det jag behöver just nu. Läs min nya krönika så förstår ni vad jag menade med det.
http://www.uppsala.com/news/news_pres.php3?nr=800072883&type=0
Har väl inte känt mig så jätteinspirerad till att skriva sista tiden och den inspiration jag fått har använts på annat håll. Bloggandet har ju blivit så enormt stort nu och med det självklart även konkurrensen och jag har väl känt att jag kanske inte har viljan att engagera mig så mycket att jag kan mäta mig med alla superbloggare där ute.
Hm vad ska jag skriva nu då. Just nu så handlar mitt liv mycket om att skriva c-uppsats, lära mig franska igen ( sju års studier av språket är som bortblåsta ur minnet), fundera på framtid och det som varit. Samt vara lite vintrigt trött och hängig. Hm, kul värre :/ . Fast troligtvis så är det väl just det jag behöver just nu. Läs min nya krönika så förstår ni vad jag menade med det.
http://www.uppsala.com/news/news_pres.php3?nr=800072883&type=0
Anonym bloggare
Tänker just nu att det varit bra praktiskt att vara anonym bloggare vissa dagar. Det skulle ha gjort att jag just nu kunnat få berätta om hur frustrerad jag känner mig. Bara fått ge liv åt alla förbaskade tankar om varför gör han inte si trots att jag gör så och hur jävla svårt ska det få vara att bara få träffa en person. Det handlar ju bara om att två personer ska befinna sig på samma plats samtidigt, svårare än så är det inte! Men nu är jag ingen anonym bloggare så jag får glatt hålla min mun stängd här på bloggen. Skit också.
Hur fan visste du det?
Gänget bakom partyspelen Knäppgök och Våghals (se tidigare inlägg om dem spelen) kommer i december med ett nytt spel. Denna gång ställs frågorna som ingen annan frågar. Det ges svar som kan helst skulle förbli osagda. Alla vet vi en massa konstiga saker och jag skulle gissa att det kan bli både pinsamt och roligt när vi får frågan - Hur fan visste du det?
Läs mer om spelet här
http://www.abracadabra.se/Hurfanvisstedudet.htm
Läs mer om spelet här
http://www.abracadabra.se/Hurfanvisstedudet.htm
Mia Törnblom om självkänsla
Idag blir det föreläsning med Mia Törnblom efter lunchen. Ska bli både roligt och intressant, kanske berättar mer om det sen. Annars så får ni hålla till godo med ett bra citat från henne: "En människa kan göra fel, men en människa kan aldrig vara fel."
En annan sak jag vill säga är tack för snälla och duktiga chefer!
En annan sak jag vill säga är tack för snälla och duktiga chefer!
Så det kändes bra
Nu har jag plockat i ordning, dammsugit och tvättat i badrummet (obs inte kalkat av duschen än, bara toaletten lite). Har dessutom vädrat lite så nu är både sinne och lungor i bättre skick för att plugga. Åter till artiklarna i Management Consulting.
Ps. Det är otroligt vackert utanför mitt fönster nu. Riktigt höstfint. Passar så bra att jag spelar Ally McBeal-låtar då, känns mysigt på nåt sätt. Om bara ryggontet kunde släppa så skulle det här vara en väldigt fin stund. Nu är den bara halvfin ;)
Ps. Det är otroligt vackert utanför mitt fönster nu. Riktigt höstfint. Passar så bra att jag spelar Ally McBeal-låtar då, känns mysigt på nåt sätt. Om bara ryggontet kunde släppa så skulle det här vara en väldigt fin stund. Nu är den bara halvfin ;)