Kravmärkta är vi allihopa

Alla dessa krav som livet och vardagen erbjuder, de tycks aldrig minska till antalet än mindre finns något slut för dem i sikte. Det är att göra-listor hit och "jag måste bara" dit. Så fort något prickats av skrivs något annat dit oavsett om listan finns på papper eller endast i mental from. Kraven på att lyckas och prestera tycks aldrig någonsin avta. Kanske är inte det kravlösa levernet ett liv att sträva efter, men nog kan vi alla efterfråga en form av balans. Jag tror dock inte att denna balans är något vi kan få oss tilldelat utan jag tror att det kräver ett eget engagemang. Det är dags att själv sätta ner foten och säga nu får det vara bra nu orkar jag inte mer. Kanske kommer det inte gå smärtfritt, men kanske är det ändå det ända sättet till ett liv utan krav som känns övermäktiga. Vissa krav kan du inte bortse från, men om du tänker efter så är det ändå en hel del måsten som du kan sålla bort. Mitt tips är att du försöker göra det. Livskvalitet är inte att prestera så mycket och bra som du någonsin kan, det är att må bra av de saker du väljer att göra.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback