Tidholms tankar

Denna vecka har mitt reporterliv till stor del utspelat sig på lantlig ort, å på landet finns det djur. Överallt. Min resa från intervjuperson A fick sig i torsdags ett abrupt stopp när en kossa plötsligt barrikaderat vägen. Det var bara att slå på varningsblinkersen (första gången i mitt liv), hoppa ur bilen och försöka gräva fram lämpligt telefonnummer ur bakluckan för att meddela att Rosa var på vift. Något som jag tydligen inte var den första att påpeka. Ägaren hade meddelats redan flera timmar tidigare, men om denne fått meddelandet ännu var oklart. Återstod bara att hoppa in i bilen igen och smygande rulla förbi platsen där kossan nyss varit, kikandes efter henne i buskarna längs vägrenen. Ingen Rosa syndes till. Övervägde därefter om det var läge att signalera till mötande trafik att något var tokigt, men visste inte riktigt hur man effektivt gör det sommartid (helljusen syns inte lika bra i strålande solsken) så lät bli och hoppades att de skulle vara tillräckligt uppmärksamma för att hinna stanna om det plötsligt stod en ko på vägen.

Sen var det igår när min resa gick till ett fint sommarhus utanför Edsbro. På den lilla vägen ner mot sjön så hoppade en ekorre glatt ut framför mig. Hastighetsbegränsningen var 30 (och jag håller begränsningarna) så det var inga problem för denne att snabbt kila vidare in bland granarna på andra sidan. Efter intervjun på vägen tillbaka mot Uppsala var vädret minst sagt hemskt. Det var dock inget som skrämt bort det lilla rådjuret som promenerade rakt ut på körbanan där jag kom och åkte. Tur att dem är snabba och att jag förhoppningsvis annars hade hunnit stanna.

Ja det var nog mina möten med djur denna vecka.