Tidholms tankar

Japp, måndagen började med en handfull små, men ack så irriterande incidenter. Jag trodde att detta var ett sätt att göra resten av jobbveckan mindre smärtsam. Men nej då. Sen fortsatte det bara, tisdag, onsdag, torsdag och fredag. Hela hela veckan lång. Den ena saken mer oväntad och konstig än den andra. Jag sa fel ortsnamn i varenda stå-uppa jag gjorde till tisdagens inslag (detta upptäcktes dock vid arbetsdagens slut och lite övertid kunde hindra misstaget från att bli offentligt). Materialet jag filmat vägrade att tankas in i redegeringen flera dagar denna vecka! Detta har jag aldrig råkat ut för tidigare. Två intervjuer trodde jag var bokat i torsdags och hängde runt i Älvkarleby en timme extra väntandes på personen jag trodde var på lunch, men som senare visade sig vara hemma sjuk och inte alls kände till något om en intervju. Fel inställningar användes på kameran i fredags och delar av materialet fick filmas om. Detta är bara ett urval av dråpliga ögonblick denna vecka gott folk, så ni kan ju tänka er hur jag haft det.

Man ska dock inte klaga, jag överlevde veckan med en glans över förväntan och behövde inte ligga nerbäddad i forsterställning en endaste sekund av helgen. Istället kunde jag ägna mig åt svampjakt i skogarna på Gräsö och solbadande på bryggan (jag är lite svedd idag, men är det bara sol en enstaka gång när men är ledig så är det med motvilja man smörjer in sig tillräckligt). Nu är helgen snart slut (usch usch) och en ny vecka som reporter väntar. Idag känns ångesten inte i närheten av lika tyngande som den gjort de senaste söndagarna, så det går framåt. Lagom tills sommarens vikariat är slut så kommer det väl kännas helt okej. Livet är ironiskt ibland.