Mer vild än vacker
Dansdjuret i mig är trött på att sova i sitt ide och har nu börjat gnaga sig ut. Djuret får näring av klassiska schlagers, radiopop och gamla 80-talsdängor. Igår matade jag djuret. Jag hade dock inte väntat mig att det skulle vara i så bra form trots en tids sovande.
Jag vill inte säga att jag ägde schlagergolvet på Stockholms nation i Uppsala denna torsdag, men jag utnyttjade det i alla fall med full entusiasm. Alkoholhalten i blodet var ganska låg men energin var higher then high. Det var längesen jag var så fångad av en stormvind. Dansen som utfördes i det minst sagt minimalistiska danshörnet var inte av högsta klass, eller något jag skulle ragga med, men den föddes ur glädje. Jag sjöng med i låtarna, gjorde fåniga rörelser med min danspartner och hon svarade med samma mynt. Vi buggade utan vare sig takt eller känsla (tur jag ska börja buggkurs snart) och vi trampade på i bästa Carolastil. Jag kunde inte ens hålla mig från att fanatiskt studsa upp och ner och skrika "everytime we touch i get the feeling". Jag var mer vild än vacker och det gjorde mig inte ett smack. Jag har dessutom hört att om man springer fort och ler så syns det inte att man är ful, undrar om det gäller för vild dans till Arvingarnas Eloise också. Apropå Eloise, så kan jag upplysa intresserade läsare (ni andra kan klicka er härifrån redan nu) om att jag är löjligt svag för den låten. Jag vet att de sjunger Eloise, inte Louise, men jag låtsas alltid lite att den handlar om mig ändå. Haha. Den kille som tar ton och sjunger den för mig är garanterad ett leende och ett övervägande.
Jag vill inte säga att jag ägde schlagergolvet på Stockholms nation i Uppsala denna torsdag, men jag utnyttjade det i alla fall med full entusiasm. Alkoholhalten i blodet var ganska låg men energin var higher then high. Det var längesen jag var så fångad av en stormvind. Dansen som utfördes i det minst sagt minimalistiska danshörnet var inte av högsta klass, eller något jag skulle ragga med, men den föddes ur glädje. Jag sjöng med i låtarna, gjorde fåniga rörelser med min danspartner och hon svarade med samma mynt. Vi buggade utan vare sig takt eller känsla (tur jag ska börja buggkurs snart) och vi trampade på i bästa Carolastil. Jag kunde inte ens hålla mig från att fanatiskt studsa upp och ner och skrika "everytime we touch i get the feeling". Jag var mer vild än vacker och det gjorde mig inte ett smack. Jag har dessutom hört att om man springer fort och ler så syns det inte att man är ful, undrar om det gäller för vild dans till Arvingarnas Eloise också. Apropå Eloise, så kan jag upplysa intresserade läsare (ni andra kan klicka er härifrån redan nu) om att jag är löjligt svag för den låten. Jag vet att de sjunger Eloise, inte Louise, men jag låtsas alltid lite att den handlar om mig ändå. Haha. Den kille som tar ton och sjunger den för mig är garanterad ett leende och ett övervägande.
Kommentarer
Trackback