Homestyling
De som försöker sälja sina lägenheter i Uppsala verkar ha missat något. Efter att ha besökt ett otal visningar i stan (två idag i grannhuset - alltid lika kul), så står det klart. Nästan ingen har hört begreppet Homestyling. Och har de hört det så verkar de inte ha förstått vad det innebär eller vad det kan generera i pengar. Att jämföra en lägenhetsvisning i centrala Stockholm mot en i centrala Uppsala är som att jämföra Getost och mjukost. Det ena ger en känsla av lyx och det andra känns som ett tråkigt alternativ när salamin eller marmeladen tagit slut.
Höjden av förvåning slår mig då jag tittar på bilder från lägenheter som är till salu och det jag möts av är obäddade sängar, plotter i överflöd (eller rassel som jag tror mig minnas att Lulu i Äntligen Hemma kallar det) och ett enda kaos av färger och mönster. Vart tog sinnet för affärer vägen? När försvann kunskapen om att människor tilltalas av ett vackert yttre och det är därför folk genomgår plastikkirurgi och hellre köper ett par nya jeans än betalar hyran?
Kanske ska vi dock vara glada att uppsalaborna inte riktigt förstått att stylat betalar bra, för priserna här är redan skrattretande höga. Och det jag frågar mig är vad får jag egentligen när jag betalar över en miljon för en halvstor etta utan balkong, som jag redan från start vet att jag vill totalrenovera? I Stockholm är problemet istället det att folk betalar hutlösa priser för något som någon annan renoverat och stylat. Att priset på en etta ökar med en miljon (från ett från början ganska så saftigt pris) under budgivningen är inte otänkbart. Snarare något du kallt får räkna med. Och anledningen är i många fall så enkel som att inredningen skapade känsla "Här vill jag bo. Här måste jag bo". Den som tänker till ett extra varv inser att om man bortser från att läget kanske kostar och det faktum att hyran är låg, så inser man snart att det pris som faktiskt betalas enbart för inredningen är skakande högt. Inte i närheten av vad det faktiskt kostar att göra just en sådan renovering och inredning. Men det spelar ingen roll för vi vill ha det fina, vi vill ha det som tilltalar vårt sinne och skänker oss tillfredsställelse. Kosta vad det kosta vill.
Tillbaka till de stylingoförmögna säljarna i Uppsala. Vakna upp någongång. Inte för att jag tycker bostäder behöver bli dyrare i denna stad, utan för att det skulle vara så mycket roligare att gå på visningar om någon någon gång kunde visa lägenhetens verkliga potential. Under dem år jag tittat på lägenheter i denna stad så har jag en enda gång sett en som varit i klass med dem du hittar i till exempel Vasastan i Stockholm. Det var i höstas, jag var inte på visningen, men jag var bara tvungen att titta på bilderna då denna bostad marknadsfördes som lyxrenoverad. Jag kan säga att med Uppsalamått mätt så var den verkligen det. För här finns knappt superfina kök eller badrum. Men jämfört med många lägenheter i Stockholm så stack den inte ens ut ur mängden. Ganska fascinerande tycker jag. Är vi verkligen så mycket mindre intresserad av att fixa och dona här? Eller är det helt krasst en fråga om pengar? För vi kan väl vara överens om att de rullar lite fortare nere i huvudstaden.
Till dig som ska sälja din lägenhet i Uppsala, om du inte vill lägga några tusenlappar på färg och prylar, vilket rekommenderas, se då i alla fall till att bädda sängen.