Tidholms tankar

Schlager är inte det enda jag tycker om. Dans är en annan favorit. Dem två går som tur är ytterst bra att kombinera. Det kanske inte resulterar i den snyggaste dansen, eller jag kan till och med säga att det gör det faktiskt inte. Att dansa till pop eller r&b kan ju vara ganska sexigt, men att dansa till schlager är nog bara kul. Fast att ha kul kan ju i och för sig vara sexigt. Men jag är ändå klart medveten om att det inte är Fångad av en stormvind som jag ska åla mig till om jag vill få napp. Nej då gör nog lite höftspel till Shakiras Hips dont lie ett bättre jobb.

Trots det ytterst lilla sexuella i att köra marschgång till Diggilo diggiley så gör jag det mer än gärna. För till schlager får man dansa fult och det är befriande. Jag kan i och för sig dansa rätt bra till de flesta tongångar, men jag känner mig ändå då och då lite obekväm. Och jag dansar aldrig så bra som när jag är hemma själv i min lägenhet. Då får både Britney och Shakira sig en match i höftrullningar, axelskak och huvudsnärtar. Mina grannar får se både det ena och det andra ska ni veta. Med tanke på att de ser allt utan tillhörande musik så vill jag dock inte höra deras bedömning.

När jag går ut och dansar så är jag å andra sidan aldrig lika bra. Förmågan att koreografera försvinner till stor del (ja jag erkänner, trots alla år med diverse danskurser så härmar jag steg och rörelser jag ser andra göra), det där lilla extra göms noggrant undan, rumpan skakas inte i närheten av så hett som den skulle kunna. Kanske är det denna ständigt närvarande jantelag som finns i detta land som påverkar mig. Inte ska jag vara någon, inte ska jag sticka ut. Nej mainstream ska man visst vara. För sticker du ut så ska du banne mig vara hundra gånger bättre än dem i din omgivning, inte bara fem.

Jag tror att väldigt många egentligen kan dansa mycket bättre än vad vi andra någonsin får se. Jag tror bara att dem precis som jag är lite rädda för att släppa ut dansdjävulen inom sig. Och de gånger den ändå trycker sig fram en stund så kan du ge dig på att rörelserna den lägger sig till med snabbt ska urskuldas med ett skratt eller fånig min. Allt för att säga att "ja jag kanske står här och svänger på min rumpa i värsta musikvideostilen, men jag tror inte att jag är sexig för det, nej jag är bara en kul och skämtsam tjej med självironi". Ja killar vad säger ni, hur sexigt blir det egentligen då.

Om ni undrar över denna ständiga koppling jag gör mellan dans och sexualitet och inte förstår den så har jag ett citat till er. "Dans är ett lodrätt uttryck för ett vågrätt begär".