Tidholms tankar

Människan är ett oroligt djur. Människan söker ständigt bekräftelse på att det hon gör är rätt och riktigt. Människan vill passa in och vara en i gruppen. Här blir ålder ett problem. Ålder kategoriserar, utesluter och sätter gränser. Ålder skänker förmåner och bankar dig i huvudet med förbud. Den säger vem du är och vad du ska göra. Bekämpa åldern säger jag.

Jag är 22 år gammal, i juni blir jag över en sekund 23. Vad säger det om mig. Kan du med endast den informationen tala om vem just jag är? Vad jag gör, tycker, tänker, gillar eller inte? Kan du genom den knapphändiga informationen avgöra vad jag passar för, hur jag bör vara eller med vem? Nej, jag tycker inte det. Visst en del kan du kanske säga. Att jag gick grundskolan dem och dem åren, att jag upplevt eller inte upplevt den ena eller andra stora händelsen i världen. Men sen då. Visst om vi antar att jag under min uppväxt umgåtts med dem som är jämngamla med mig och att vi var helt vanliga barn. Varken före eller efter. Då bör du kunna säga en del om hur jag är. Men om det inte var så då, om jag inte umgicks med dem. Eller om jag sen barnsben umgåtts med mina föräldrars bekanta eller i flera år jobbat med personer som är minst tio år äldre än mig. Vet du fortfarande vem jag är bara genom informationen att jag föddes sommaren 1984?

Jag kategoriserar också till viss del människor efter hur gamla de är, men jag har lärt mig att det lätt blir fel. För hur är egentligen någon som är 30? Vem har bestämt hur den typiske 30-årige mannen ska vara? Hur kan man egentligen säga till någon att "du är som om du var 26, inte 30"? Han eller hon är väl som om dem var 30. Alla som är 30 är som att dem är 30. Det är inget beteende det är en siffra som visar hur många år du tillbringat på denna jord.  

Jag tror att vi går miste om en massa bra relationer till andra genom att vara så åldersfixerad. Att sätta upp en gräns att jag ska inte dejta någon som är mer än ett år yngre (detta gäller tjejer, killar är oftast mycket mer öppna åt det här hållet) eller fem år äldre, känns ganska korkat. För vad säger att någon som är tre år yngre än mig inte kan vara precis på samma nivå som någon som är nio år äldre än mig? Visst deras livssituation ser kanske annorlunda ut och de har kanske upplevt olika saker. Men ni ska inte vara så säkra på att det nödvändigtvis är  31-åringen som upplevt mest och samlat flest vuxenpoäng. Jag har kompisar mellan 20 och 25 som gjort mer karriärsmässigt i sitt liv än de flesta 35-åringar jag känner. Personer som är framgångsrika företagare eller karriärister sen flera år tillbaka. Trots att det strider mot de åldersregler vi har för framgång på det yrkesmässigaplanet.

Min poäng är, döm inte andra baserat på om dem föddes före eller efter månlandningen.