Tidholms tankar

Undrar varför det är så pinsamt att stöta på någon som inte visar sig ha samma intresse för dig? För pinsamt det är det. Tankar som, hur kunde jag tro att han skulle vara intresserad av mig? dyker snabbt upp och förlägenheten är genast påtaglig. Jag tror knappast att det finns så många tillfällen då jag känner mig mindre attraktiv än när jag raggar på någon och inte får ett positivt gensvar. Den elaka rösten i huvudet gastar direkt - hur kunde du vara så korkad att du trodde att han skulle tycka att du var snygg, han tycker möjligtvis att du är en snäll tjej men att han skulle vilja ta sig någon närmare titt kan du ju glömma. Plötsligt skäms jag. Jag skäms för att jag kunde gå runt och tro att han kanske skulle se mig på just det sätt jag just då ville bli sedd på - som en het och snygg tjej, i nya kläder och nogrannt sminkad, som han gärna skulle vilja gulla med eller sätta tänderna i. Det finns kanske inget tillfälle då jag nedvärderar mitt eget yttre så mycket som vid dessa misslyckanden. Om killen är en främling på krogen blir fallet ofta milt, men är det någon man känner lite bättre så kan det bli ett och annat blåmärke.

Jag tycker det är urbota dumt att tänka och känna så här, men ändå kan jag inte låta bli. Och jag tror mig vara långt i från ensam. Tyvärr.